Michael Mattis skrev år 2008 i sin Moneywatch-sektion på CBS:s webbplats, att etiska problem sällan löses organisationsinternt på ett tillräckligt kompetent sätt.

Det framgår ur The Society for Human Resource Managements undersökning (gjorts 2008, över 3000 svaranden) att:

-23% av undersökningssvarandena ansåg att etiska frågor inte tacklas på tillräcklig nivå i deras respektive organisationer
-50% av svarandena ansåg att de aldrig fått för sig att söka svar på etikrelaterade frågor även om de hade sådana
-57% ansåg att etiska aspekter förmodligen inte spelade vilken som helst roll i arbetarevalueringar
-19% ansåg det svårt och pressande att följa sina etiska regler ifall sådana fanns. Pressmomentet menade de att uppkom från såväl medarbetare som chefer och underordnade.

Trots ovanbeskrivna svar ansåg majoriteten att HR-avdelningarna var de avdelningar som arbetade med etik i organisationerna, samt att etikinformation förmodligen skulle fås just ur HR-avdelningen vid behov.

Detta låter väldigt paradoxalt. Egentligen kan det (generaliserat, så klart) konstateras att HR-avdelningarna misslyckas på en allmän nivå, men också HR-avdelningarnas uppgifter i etikrelaterade ärenden verkar allt annat än solklara. Mattis ifrågesätter ifall det egentligen är en etisk dilemma i sig att göra ensam HR-avdelningen ansvarig för etiska problemsituationer. Personligen kan jag inte komma på någon annan instans i en normal organisationskontext som skulle bära ansvaret för etiska frågor i stället för HR. Men satsar men egentligen tillräckligt med resurser för att utbilda HR-personer i etik? Är dessa personer kompetenta nog för att lösa etiska problem?