Jonatan Wikström
Claus Stolpe höll en mycket omfattande genomgång av det partipolitiska systemet i Finland och hur dagens politiska partier har kommit till och omformats genom olika politiska händelser i den relativt unga republiken Finland.
Precis en vecka innan Stolpes föreläsning hade jag i samband med ett samarbete med några politiska ungdomsföreningar och i egenskap av ordförande för Finlands Svenska Unga Socialdemokrater hållit en workshop i Kyrkslätts Gymnasium angående arbetarrörelsens historia. Hade jag hållit workshoppen två veckor senare skulle jag ha besparats från en hel del arbete med att hitta relevant bakgrundsinformation. Mycket av det som framkom i Stolpes föreläsning hade jag nämligen också haft med i min workshop.
Därför tänker jag att det skulle vara passande att dela lite mera innehåll till det som Stolpe förde fram i sin föreläsning angående vänsterblockets partipolitiska historia. Det är nämligen en del av Finlands historia som har fallit i skymundan i den finlandssvenska litteraturen och är därmed värt att föras fram i dagsljuset. I rapporten På spaning efter den svenskspråkiga arbetarklassen i Helsingfors. (Tankesmedjan Magma, 2018) påpekar också tankesmedjan Magma att det finns luckor i litteraturen, historieskrivningen och forskningen inom det här området.
Stolpe berättade om lantdagsreformen 1906 och hur Finland blev ett unikt land genom att vara det första landet i Europa som gav kvinnor rösträtt och rätten att ställa upp i riksdagen. Historien bakom det här är dock mycket mer imponerande än en helt vanlig parlamentarisk reform. 1905 organiserades nämligen en riksomfattande storstrejk som en motreaktion till Tsarens förryskningsåtgärder.
I tolv dagar stod fabrikerna och järnvägarna stilla och skolor, myndigheter och butiker stängde. Finländare från alla läger samlades ute på torgen i Åbo, Helsingfors, Tammerfors och Viborg och i det röda manifestet, som transporterades med tåg från Tammerfors till Helsingfors, krävde Socialdemokraterna senatens avgång och grundläggande friheter för folket, så som yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet och allmän och lika rösträtt för såväl kvinnor som män.
Röda manifestet godkändes 4. November. En tillfällig senat på 24 man tillsattes av folket som samlades på senatstorget i Helsingfors. Denna regering hade enbart en uppgift, vilket var att genomföra den lantdagsreform som skulle ge alla finländare över 24 år lika och allmän rösträtt.
Storstrejken var ett politiskt uppvaknande för arbetarrörelsen. Trots att Socialdemokraterna fick en törn i sitt rykte efter inbördeskriget 1918 behöll partiet sin position som det största partiet i riksdagen fram till slutet av 1920-talet. Agrarförbundet var partiets främsta utmanare ända fram till 1945 då kommunistlagarna upphävdes. Demokratiska Förbundet för Finlands Folk enade kommunister och andra som ansågs vara för radikala för Socialdemokraterna och blev en stark utmanare till de två andra maktpartierna. Partiets tid som trovärdig utmanare tog dock slut i samband med att östblocket blev förlorare i kalla kriget och dess efterföljare, Vänsterförbundet har inte lyckats nå upp till samma nivåer av understöd som den gamla ”yttervänstern” (Stolpe, 2021).
Jag avslutar med lite kuriosa som jag stötte på när jag sökte material: Svenska Vänstern var ett litet parti som var verksamma fram till 1951. Denna grupp som bildades 1919 som motreaktion till att Svenska Folkpartiet ville ha monarki i stället för republik, hade tidigare varit verksam inom Svenska Folkpartiet men bröt sig ut och bildade eget parti 1931. Som eget parti har Svenska Vänstern endast fått sammanlagt två mandat i två skilda val.
Källor:
justitieministeriets Demokrati- och språkenhet. (u.å.) Partihistoria https://vaalit.fi/sv/partihistoria
Stolpe, C. (2021) Föreläsning: Partisystem i Finland. Vasa: Åbo Akademi
Tankesmedjan Magma. (2018.) På spaning efter den svenskspråkiga arbetarklassen i Helsingfors (ISSN: 1798-4610). Tankesmedjan Magma http://magma.fi/wp-content/uploads/2019/06/104.pdf
Colliander, R. (1906) Muistelmia suurlakosta Turussa 19 31/X – 6/X1 05. [okänd utgivare].
Riksdagen. (2013) Den långa vägen till ett folkstyrt samhälle [Broschyr] https://www.eduskunta.fi/FI/naineduskuntatoimii/esitemateriaalit/Documents/2012Eduskunta_historia_SWE.pdf