Maya Nordman
För några veckor sen, närmare sagt den 23:e september, gästade Marina Lindell grundkursen i statskunskap. Hennes föreläsning, med rubriken ”One world, many theories: introduction to theories on international relations” handlade om internationella relationer och konflikter, och hon lade mest fokus på teorierna som förklarar dessa: realism och liberalism. Av alla intressanta gästföreläsningar vi har fått ta del av under grundkursen valde jag att skriva om Lindells eftersom jag alltid har varit intresserad av internationella relationer.
I sin föreläsning ställde Lindell frågan ”Who is sovereign over the sovereign?” – en fråga till vilken svaret är ingen. Detta kallas suveränitetsprincipen, som enligt Nationalencyklopedin är en folkrättslig term för reglerna om icke-inblandning och respekt för territoriell suveränitet. Det handlar alltså om att stater måste respektera andra staters rätt att utöva makt på sitt eget område, och inte blanda sig i.
Lindell nämnde i sin föreläsning att suveränitetsprincipen ofta bryts mot, exempelvis när USA:s trupper dödade Usama Bin Ladin. Eftersom det inte heller finns något effektivt nog internationellt rättssystem som kan döma suveränitetsprincipens förbrytare menar Lindell att det råder anarki i världspolitiken. Länder kan förvisso införa sanktioner och dylikt, men egentligen är det ju så att ett land med nog makt (till exempel med stor militär eller med stor influens över internationell handel) kan göra lite vad de vill på världsarenan. Detta tyckte jag var en tankeställare; jag har alltid tänkt att det finns gärningar som är förbjudna på den internationella arenan, men det är ju inte riktigt sant med tanke på att det inte finns något organ starkt nog att döma stater.
Lindell beskrev i sin föreläsning två huvudteorier, realism och liberalism, med vilka man undersöker internationella relationer. Grundantaganden inom realism är att varje stat agerar endast för att se till sina egna intressen, att krig är naturtillståndet och att staten är den viktigaste aktören inom internationella relationer. Liberalismens grundantaganden är att den bästa lösningen på konflikter är samarbete, och att det förutom staten finns många viktiga aktörer inom internationella relationer, till exempel organisationer och multinationella företag.
Under Lindells föreläsning gav hon oss chanser att diskutera och problematisera dessa två teorier. Med dem jag diskuterade med kom vi fram till att realismen har en ganska pessimistisk syn på världen och människan. Därför kan jag inte riktigt hålla med teorin; jag tycker att man måste kunna sträva efter att agera och bli bättre. Liberalismen å andra sidan tyckte vi verkade mera optimistisk och framåtsträvande. Enligt mig tillämpas liberalismen ganska bra när det kommer till nordiskt och till viss mån europeiskt samarbete, men man kan heller blunda för att samarbete mellan vissa stater är mycket svårt om inte omöjligt. Alltså tycker jag att ingen av de teorier som Lindell presenterade går att tillämpa fullt ut.
Källor:
Lindell, M. (den 23 september 2021). One world, many theories: introduction to theories on international relations. Vasa: Åbo Akademi.
Nationalencyklopedin, Suveränitetsprincipen. https://www-ne-se.ezproxy.vasa.abo.fi/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/suver%C3%A4nitetsprincipen (hämtad 29.09.2021)