Carl Holtti
Den 28 september 2021 höll Claus Stolpe en gästföreläsning i grundkursen för statsvetenskap gällande det finländska partisystemet. Föreläsningen började med en bit historisk information om partisystemets utveckling från början av 1900-talet till dagens läge. Med den första stora ändring som var lantdagsreformen som skrotade ståndslantdag, vilket i sin tur åstadkom att Finland hade den mest moderna folkrepresentationen som kunde finnas i världen. Detta gjorde det mycket lättare för små partier och gjorde grundarbetet för mångpartisystemet.
Där efter fick vi en genomgång av vänster- och högerpartiernas samt centerpartiernas bakgrund. Inom vänstern kunde man klassa SDP (omdöpt via Forssa-programmet från Finlands arbetarparti (FAP)); började som ett arbetarparti, dock såsom andra vänsterpartier inom Europa förlorade de en stor del av sin väljarbas efter industriella revolutionen. Detta till stor del att väljarna fann att partieliten inte längre stod för proletärintressen, istället hade börjat ta an desto mera Bourgeois karaktärsdrag. Däremot ledde förändringen till stor succé för SDP med en 30-års tidsperiod med endast presidenter från partiet. Dock har inte vänstermajoriteter varit något vanligt inom Finland, med riksdagsmajoritet inträffat fåtaliga gånger.
Inom centern kunde man finna SFP, centern och sannfinländarna som historiskt inte riktigt hör till vare sig vänstern eller högern. Detta har naturligtvis gjort att de i sin tur haft ganska bra succé inom regeringspolitiken eftersom de inte haft desto större problem att forma koalition med majoritetspartier. Gällande SFP är det dock lite annorlunda. Detta på grund av att de är ett minoritetsspråkparti, något som inte är vanligt Norden. Detta har gjort att SFP funnits i majoriteten av regeringar under 1900-talet och framåt; ett sätt att säkerställa minoritetsintressen inom riksdagen.
Inom högern kunde man finna de första språkpartierna som hade funnets sedan 1860-talet. Finska högerpartier som funnits under 1800 splittrades på grund av förryskning, vilket ledde till bildandet av samlingspartier och framstegspartiet. Framstegspartiet splittrades slutligen 1951 eftersom de flesta av deltagarna flyttat över till Finska folkpartiet, vilka som sedan fusionerades 1965 med De Frisinnades Förbund för att skapa Liberala folkpartiet som upplöstes 2011 med förhoppningar att fortsätta som tankesmedja.
Allt som allt fann jag att föreläsningen var intressant. Personligen har jag aldrig haft desto större intresse för finsk politik och politisk historia. Men man skulle definitivt ljuga ifall man sade att intresset inte fanns till någon grad ju äldre man blir. Som Stolpe talade om i slutet av föreläsningen har valdeltagande blivit allt lägre och spekulerade ifall det kunde vara på grund av utspädda budskap eller ifall politik blivit för tråkigt. Av dessa två finner jag att de båda är lika troliga när det kommer till Finland. De största partierna finner sig runt center-högern, vilket gjort finsk politik väldigt stabil och partiernas budskap börjat alla se densamma ut.
Källa:
Stolpe, C. (28.9.2021) Partisystem i Finland. Vasa: Åbo Akademi