Antonia Svenlin
Den 13 september föreläste Klas Backholm om journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap med fokus på covid-pandemin. I och med pandemin har journalister haft en ännu större roll som informatörer. Deras huvuduppgift är att informera människor om vad som händer i samhället, på ett enkelt sätt. Detta är utmanande redan från början, och måste vara väldigt mycket svårare under en pågående pandemi. Journalister är ju också människor, inte datorer eller robotar som spottar ut information på ett objektivt och känslolöst sätt. Utan vi som människor känner, upplever och påverkas av det som händer runt omkring oss.
Backholms forskning fokuserade på vilka förutsättningar journalister bör ha för att kunna sköta sitt jobb bra. Om journalisten inte mår bra psykiskt, känner sig otrygg på jobbet, inte får det stöd hen behöver, kan det ha en negativ inverkan på jobbet. Vilket också påverkar hur vi, som mottagare av informationen via massmedier, ser på samhället och situationer. Journalisternas mående kan märkas i artiklar de skriver. Backholm presenterade i sin forskning några forskningsfrågor som var fokuserade på i vilken utsträckning arbetet under pandemin har påverkat journalisternas psykiska mående. Man fokuserade på olika delar, dels på hur risken för att komma i kontakt med viruset via jobbet påverkade, hur flytten till hemmakontor påverkade, samt hur det försämrade stödet av chefer/kollegor minskade i och med flytt till hemmakontor påverkade deras psykiska mående.
Resultatet var höga procent av negativa reaktioner. Många hade upplevt ensamhet, ångest, utmattning med mera. Pandemin har inverkat negativt av såväl arbetsuppdrag som ändringar i arbetsmiljö. Då kan man även fundera över om kvaliteten på innehållet försämrats, eller om det har påverkat hur vi som medieanvändare har förstått krisen. Alla människor har ju påverkats av corona-pandemin på ett sätt eller annat. Journalisterna har säkert haft det mycket jobbigt under denna tid. Det är ju de som ska skriva om alla dystra siffror om nya fall, restriktioner och tester som gjorts. Då kan det ju lätt bli så att man blir nedstämd, och även kan känna sig uppgiven.
Journalister får även stå ut med daglig kritik, också om pandemin aldrig skulle brutit ut. Så utöver de dystra nyheter journalisterna fått informera och skriva om, kan de även få utstå kritik och kommentarer om artiklar som de skriver. Då kan man ju tänka att de blir dubbelt värre då de redan har det jobbigt från förr. Även, som Backholm använt som forskningsfråga, att inte ha samma stöd av kolleger och chefer kan påverka ännu mer negativt. Man kanske inte har samma kontakt och kan diskutera och få hjälp i situationen man haft, om man var på plats i kontoret. Det kan bli väldigt jobbigt att försöka komma över kritiken ensam, än tillsammans med andra.
Backholm presenterade, och har forskat i ett viktigt ämne som var intressant att lyssna på och lära sig om. Jag har inte tänkt på hur det kan ha varit för journalisterna, utan bara läst artiklar och tidningar utan att reflektera över att de kanske inte alls mått bra under tiden de skrivit den. Det gav mig ett nytt perspektiv att tänka på då jag läser medier och artiklar.
Källa:
Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap: Case Covid-pandemin. Vasa: Åbo Akademi