Den 21.9 2021 besökte Johanna Holm grundkursen i statsvetenskap på Åbo Akademi i Vasa och berättade om antidemokratisk diffusion, med fokus på internationella externa aktörer samt deras påverkan på demokrati och icke-demokrati speciellt i de postsovjetiska nationerna.
De första inslagen i föreläsningen handlade om demokrati, och demokratins utveckling i världen. Det visade sig att mängden demokratiska stater minskat under de senaste åren, vilket kan anses vara en relativt oroväckande utveckling.
Vad är då internationella externa aktörer? I sin föreläsning hävdade Holm att det är frågan om till exempel starka stater eller internationella och regionala organisationer eller organ. Vad dessa har gemensamt är att de har makten att påverka andra stater politiskt genom den status de innehar.
Då denna makt skådas från ett demokratiperspektiv, kan man hävda att vissa externa aktörer har ett positivt inflytande, medan andra kan hävdas ha ett negativt inflytande (om målet då är att så många stater som möjligt kan anses vara demokratiska). Den påverkan en internationell extern aktör har på den stat som påverkas av aktören är dock ofta även påverkad av aktörens egna intressen. Som exempel kan man lyfta fram USAs militära åtgärder i mellanöstern. Motivationen var eventuellt att sprida demokrati, men jag hävdar det är möjligt att påstå att USA haft även egna, mindre altruistiska, intressen att ha en viss militär kontroll över dessa områden. Dessa egna intressen, och de beslut som har gjorts på basis av dessa, kan anses vara en bidragande faktor till den oro som uppstått i område.
En region som starkt påverkas av internationella externa aktörer är de postsovjetiska staterna. Flera av dessa stater har stått inför valet mellan att samarbeta med antingen Ryssland eller EU, och detta val har haft stora konsekvenser för staterna i fråga. Det finns en tydlig koppling mellan att de stater som valt att ha ett närmare samarbete med EU även haft en utveckling som är enig med de demokratiska principer som EU följer, medan stater som valt ha en starkare koppling till Ryssland har i nuläget många problem gällande demokratin.
Från ett demokratiskt perspektiv kunde man anse att ett samarbete med EU vore ett självklart val för de postsovjetiska staterna. Detta tar dock inte i beaktande det kulturella och historiska bandet dessa stater har till Ryssland, som underlättar ett samarbete. Ytterligare har Ryssland resurser som olja och gas som vissa stater (tillsammans med en stor del av EU) är beroende av. Ryssland har även visat sig vara kapabel av att använda militära ingrepp i vissa situationer (ex. Crimea). EUs maktutövande är till skillnad från dessa tidigare nämnda relativt milda, och EU kan eventuellt anse ha mindre motivation att försöka få staterna “på sin sida”, utan utgår ifrån att staterna måste nå vissa mål om de vill bli en del av den europeiska gemenskapen.
Helmi Österlund