Månad: oktober 2021

Alwa Westerlund

Den 20.09.2021 deltog jag i gästföreläsningen EU igår, idag och imorgon? som Thomas Karv höll i. Jag blev redan i gymnasiet intresserad av EU och valde därför också att skriva mitt blogginlägg baserat på Karvs föreläsning. Föreläsningen var väldigt lärorik och intressant och gav mig en del nya insikter.  

I gymnasiet gick jag en kurs i samhällslära som bl.a. behandlade EU. Det var i samband med den som jag blev intresserad av internationella relationer och mer specifikt av EU. Innan kursen hade jag nästintill ingen koll på vad EU:s verksamhet gick ut på. Det störde mig eftersom jag ändå förstod så mycket att EU hade en hel del med hur mitt liv som EU-medborgare ser ut. Efter kursen hade jag dock fortfarande en känsla av oförståelse kring hur EU fungerar och hur det är uppbyggt. Efter Karvs föreläsning kändes det dock bättre eftersom till och med han själv ansåg att EU är svårt att definiera. Ett av exemplen på definitioner av EU som han hade med var; “An unidentified political object” av Delores (1985) vilket jag tycker sammanfattar det ganska bra. 

Även om EU kan vara svårt att förstå så är det en otroligt intressant organisation. EU grundades för att få slut på krigen som pågått i Europa under första halvan av 1900-talet. Ett par europeiska länder gick samman och startade olika ekonomiska och politiska samarbeten. (Europeiska unionen, 2021). Målet med EU var alltså att skapa en organisation som skulle hålla freden i Europa. Detta har de också hittills lyckats med. Karv hade i sin presentation med en intressant graf som visade under vilka perioder det varit fred i Europa. Budskapet var tydligt, före bildandet av EU har fred varit en bristvara i Europa. Detta för tankarna till hur Europa skulle ha sett ut om EU aldrig skulle ha bildats, eller till hur det i framtiden kommer att se ut om fler länder väljer att dra sig ur EU som Storbritannien gjorde.  

Något som man som EU-medborgare varit bortskämd med är de reseregler som gäller inom EU. Tack vare den inre marknaden har det fram till början av coronapandemin varit enkelt att resa inom EU samt att flytta till och studera i ett annat EU land. Den inre marknaden gör det också enklare för företag att sälja sina varor inom EU. (Europeiska unionen, 2020). Mycket av detta är positivt och för länderna och dess invånare närmare varandra. Karv nämnde också i sin föreläsning att EU är ett identitetsskapande projekt. För att känna att man har en EU-identitet så krävs det också att man känner samhörighet med andra EU-medborgare, och att man enkelt kan resa mellan länderna bidrar till den känslan. 

EU är dock inte en problemfri organisation. Karv tog i sin presentation upp flera kriser som EU genomgått och de är antagligen inte heller de sista kriserna som EU kommer att möta.  Exempel på kriser i EU som togs upp är finans-och eurokrisen, migrationskrisen, Brexit och covid-19 som ännu pågår. (Karv, 2021) 

Karv diskuterade också EU-skepticismen hos medlemsländerna. Orsaker till skepticismen som togs upp var bl.a. ökande främlingsfientlighet och ökat motstånd mot frihandel. Även om den fria handeln kan ses som positiv så för den ju också med sig svårigheter för inhemska företag. Jag har personligen haft en uppfattning om att EU-skepticismen varit mycket stor och blev också därför positivt överraskad när jag såg statistiken som Karv presenterade. Under 2019 var ändå åsikten att EU-medlemskap är något bra i majoritet i de flesta länderna. Dock kan EU-skepticismen hos en del partier i medlemsländerna bli problematiska för EU:s framtid. “Val i de större medlemsländerna utgör ‘ödesval’ för EU” (Karv, 2021).  

Efter gästföreläsningen ställde jag frågan “Varför är människor kritiska till EU när vi får så mycket utav att vara medlemmar?”. Karv svarade att den ekonomiska kritiken som ofta riktas mot EU är berättigad eftersom det faktiskt går mera pengar till EU än vad vi får tillbaka. Dock påpekade han också att det är svårt att mäta det vi får tillbaka i pengar. Jag hoppas själv på att EU ska få fortsätta att finnas och utvecklas som organisation dels eftersom de förmåner vi får som medlemmar är nyttiga men också för att de främjar bl.a. fred och demokrati. 

Referenser:

Karv, T. (20.09.2021). EU igår, idag och imorgon?. Vasa: Åbo Akademi 

Europeiska unionen. (08.09.2021). Europeiska unionens historia. https://europa.eu/european-union/about-eu/history_sv 

Europeiska unionen. (18.12.2020). Vad gör EU för sina invånare? https://europa.eu/european-union/about-eu/what-the-eu-does-for-its-citizens_sv 

Nicole Sten

Den 28.9.2021 gästade Claus Stolpe som föreläsare i grundkurs i statsvetenskap. På denna föreläsning fick vi en genomgång av Finlands partisystem, från slutet på 1800-talet till nutida system.  I början fick vi lite historisk information, om hur det var då Finlands som ett av de första länder i världen fick rösträtt och för att inte förglömma även blev valbara. Detta i samband med att man under lantdagsreformen skrotade ståndslantdagen gjorde så att alla fick rösta, vilket ledde till ett röstetal som var 10-gånger högre än förr.

Under föreläsningens gång fick vi blicka in i vänsterpartiernas, högerpartiernas samt andra partiers bakgrund. Till vänsterpartiernas historia hör att de grundades först som Finlands arbetarparti, och bytte senare namn till SDP, och att under åren 1982-2012 så hade det under 30-års tid endast varit SDP presidenter. Stolpe berättade också att SDP har överlag ett mindre stöd i Finland än i andra länder och att en vänstermajoritet endast har inträffat några gånger i riksdagen. 

När det gäller högerpartierna fick vi veta att de första språkpartierna grundades redan på 1860-talet. Finska partiet som grundades under 1800-talet splittrades dock pga. förryskning. Detta leder slutligen så att två partier grundas samlingspartiet och framstegspartiet. Då det gäller partier som SFP, centern och sannfinländarna så hör de varken starkt till höger eller vänster under historiens gång. SFPs största bekymmer är att allt fler blir tvåspråkiga, medan sannfinländarna blir allt mer populära, åtminstone efter 2000-talet. 

Efter genomgången av partierna och deras historia, berättade Stolpe om undantag och motsättningar som format finska partisystemet, jag tycker att det var intressant, hur SFP är unikt i norden pga, att det inte finns andra minoritetsspråk- partier, samt hur Centern är så stark i jämförelse med andra nordiska länder där Socialdemokraterna nästan alltid är största parti

Stolpe berättade slutligen om varför valdeltagandet kan ha blivit lägre, kunde vara pga. att partierna har mer allmänna budskap och det har gjort att debatten blivit tråkigare. Jag tycker att föreläsningen var intressant för att jag är mycket intresserad av Finlands partier och deras historia.

Källa:

Stolpe C (28.9.2021) Partisystemet i Finland.     Vasa: Åbo akademi

 

Hanna Pundars

Jenny Lindholm höll den 14 september en mycket intressant och lärorik föreläsning om visuell kriskommunikation. Det som jag fastnade mest för var när vi diskuterade kriser och katastrofer. Lindholm började med att lyfta fram olika definitioner, vilket är viktig inom statsvetenskap. Bl.a. talade vi om skillnaderna mellan risker, katastrofer och kriser. T.ex. tog Lindholm upp att en katastrof uppstår när risken s.k. materialiserats. Katastrofen delas in i tre olika faser, varningsfasen –> akutfasen –> återhämtningsfasen. Dessutom nämnde hon att begreppet katastrofer ytterligare delas in i naturkatastrofer (t.ex. tsunami) och mänskligt skapande (planerat bruk av våld samt olyckor). 

‘’Frågor som är viktiga för den breda allmänheten, frågor som rör allvarliga samhälleliga problem och frågor som får stor uppmärksamhet i medier – det är frågor som ofta kommer upp på agendan’’ (Wolfe, 2012) 

Jag själv har alltid haft ett stort intresse i att läsa om olika katastrofer och hur de påverkat vårt samhälle. Det intressanta med katastrofer är att få gå in på djupet och ta reda på varför något hände, vad som hände och hur samhället återhämtat sig. Det vill säga att studera katastrofen utifrån Lindholms tre faser. Jag har också studerat hyfsat mycket psykologi i gymnasiet och därför intresserar den psykologiska biten av katastrofer mig också. T.ex. Hur kriser och katastrofer påverkar oss människor och hur det syns i våra handlingar. 

Som jag ser det är det mycket intressant hur vi påverkar och agerar till följd av dessa kriser och katastrofer. Lindholm beskrev olika typer av icke-verbal kommunikation och det var intressant att själv få gå in på olika nordiska statsministrars instagram och se deras ansiktsuttryck och därtill kroppsspråk i deras bilder relaterade till Covid—19. Något som också kan kopplas till psykologi, dvs. Känslor. Det var mycket intressant att studera skillnader och likheter i statsministrarnas ansiktsuttryck, hur mycket de publicerar om corona osv. De flesta delade med sig av både sitt privatliv och arbetslivet. Både Norges och Finlands statsministrar hade mycket positivitet kring bilderna och utstrålade glädje samtidigt som det varvades med mer ‘’allvarliga’’ bilder. 

Det var också mycket lärorikt att få ta del av Experience lab själv få testa på ‘’eye-tracking’’. Där nämnde Lindholm hur man kan använda sig av ‘’eye-tracking’’ för att t.ex. forska i vad en läsare kollar på i nyheter. Det skulle vara mycket intressant att studera huruvida vi människor dras mer till negativa respektive positiva nyheter. Är det t.ex. mer sannolikt att jag läser en artikel om ‘’Coronavaccinet skyddar oss’’ eller väljer jag istället t.ex. ‘’Fler döda i corona’’? Dessa rubriker av artiklar är påhittade. 

Lindholm J. Visuell kriskommunikation – Finland under coronapandemins första skede, 14 september 2021 Åbo akademi: Vasa 

Wolfe, 2012 

 

Aurora Peurala 

Den 20.9.2021 deltog jag i en gästföreläsning om EU igår, idag och imorgon? Av Thomas Karv i grundkursen för statskunskap. Centrala teman i föreläsningen var: vad EU är, olika EU fördrag, EU:s institutioner, kriser, hur EU ser ut idag och hur den kommer eventuellt att se ut i framtiden. Mycket i föreläsningen var bekant från förr men en del kom också som ny information. Hur EU eventuellt ser ut i framtiden var något som jag inte visste så mycket om från förr men det väckte intresse. EU är ett centralt tema i statskunskap och det kan nog vara bra att veta en del fakta om EU. Jag håller själv ännu på att leta efter det som intresserar mig mest och vad jag vill fördjupa mig i mer. Denna kurs och denna föreläsning har fungerat som en ögonöppnare till vad som man kan eventuellt läsa sig mera in på.  

Under föreläsningen berättade Thomas Karv bland annat om hur EU har varit med om flera kriser efter 2004, bland annat eurokrisen 2010 och brexit 2016. Brexit är en kris som jag minns bra, säkert också på grund av att det var en ny slags kris som man kanske inte skulle ha förväntat. Karv diskuterade bland annat om hurudana effekter brexit kan ha för framtiden. När Storbritannien utträdde ur EU, gav detta “bevis” på att det går och lämna EU genom en folkomröstning. Hur kommer eventuellt andra läder reagera i framtidens kriser nu när Storbritannien visat att det går att lämna EU? Enligt mig är intressant att försöka förutspå vad som kommer eventuellt hända för EU i framtiden men på samma gång känns det nästan overkligt att tänka att Brexit kommer eventuellt inte vara den sista “exiten” i EU:s historia. 

 Karv presenterade också en statistik på de åldersgrupper som röstade för brexit, det visade sig att brexit var driven mest av de äldre generationens röster. Vilket fungerar nästan som bevis på hur långt någonting kan gå om inte alla verkligen röstar. Frågor som har intresserat mig är folkomröstningar och om de egentligen presenterar allas röst? Hur stor borde majoriteten av rösterna vara att ett beslut kan vara rättvist? Kan man göra beslut om inte de flesta verkligen har röstat? 

Något som också fångade min uppmärksamhet i Karvs föreläsning var EU:s identitetsskapande projekt. Karv berättade att projektet handlar om att EU försöker få medlemmarna att känna mer affektion mot EU, känna sig som EU medlemmar på en känslomässig nivå och uppleva sig mer sentimentalt mot Europeiska unionen. Detta projekt var mycket intresseväckande för mig och det skulle vara intressant att veta hur mycket av målen de har förverkligat och om de har lyckats hittills med identitetsskapandet. Det skulle också vara intressant att se om detta har fungerat bättre hos de unga eller äldre generationerna. 

Föreläsningen var lärorik och sist men inte minst en ögonöppnare för EU nu och framtida EU! För mig väckte föreläsningen intresse för frågor om EU, folkomröstningar och hur detta representeras i bland annat media.  

Källor:

Karv, T. (den 20 september 2021). EU igår, idag och imorgon? Vasa: Åbo Akademi 

Jenna Lamminen

” One world, many theories” – Marina Lindell. 23.9.2021 var det dags för internationell politik med en föreläsning av Marina Lindell. Internationell politik är inte simpelt. Som Lindell tog upp i sin föreläsning, internationell politik är något som händer hela tiden runt hela värden och genomgår förändringar samtidigt. För att kunna forska i internationell politik måste man kunna använda olika teorier som hjälper oss att förstå. Teorier Lindell tog upp var realism, liberalism och konstruktivism.

Vad är realism? Realismen är ett ganska negativt tankesätt av hur världen fungerar. Realismen tänker att internationella föreställningar är för idealistiska. Staterna samarbetar bara för sitt eget intresse och ser sig själva som den viktigaste. (Lindell, 2021.) Staterna tror inte på ”friends forever” eller ”enemies forever”, utan dagens kompis kan vara morgondagens fiende och vice versa. Lindell (2021) tar i sin föreläsning upp att det finns ett säkerhetsdilemma i realismen; staten kan förbättra sitt försvar för att nå en bättre säkerhetsnivå, men detta kan ses som hot mot andra länder. Ett bra exempel av detta är Nordkorea som nyligen har testat sin hypersoniska missil. USA har berättat att de har tagit dessa påståenden allvarligt. (Töyrylä, 2021.) När ett land kommer med nyheter om nya vapen, kan det orsaka oro eller rädsla i andra länder och detta kan anses som ett hot till vilket landet måste stå till svars för.

Vad är liberalism? Enligt Lindell är liberalism en idealism, idealen kan nås. Det är alltså en motsats till realism.  Tankesättet är mer optimistiskt och det finns en chans till förändring och världen kan bli en bättre plats. Samarbete är väldigt viktigt. Krig är inte det enda alternativet, utan vi kan undvika detta med ekonomisk liberalism, social liberalism och neoliberalism. (Lindell, 2021.) Liberalism är en teori om möjligheter.

På föreläsningen fick vi också fundera på om det finns ”stater vars politik och agerande passar bättre att studera utifrån ett realistisk/liberalistiskt perspektiv” (Lindell, 2021). Det var intressant att fundera på de största staternas sätt att agera och reflektera över den ur både realistisk och liberalistisk synvinkel. Diskussionen löpte kring USA och Ryssland och de passar kanske bättre att studera från ett realistiskt perspektiv, och t.ex. Finland eller EU ur ett lite mer liberalistiskt perspektiv fast alla stater har säkert ändå egna intressen som grund.

Källor:

Lindell, M. (den 23. september 2021) One world, many theories: introduction to theories on international relations. Vasa: Åbo Akademi

Töyrylä, K. (den 29. September 2021) Pohjois-Korea ilmoitti testanneensa hypersoonista ohjusta – Yhdysvallat kertoi ottavansa väitteen vakavasti. Yle uutiset. https://yle.fi/uutiset/3-12119972

 

Antonia Svenlin

Den 13 september föreläste Klas Backholm om journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap med fokus på covid-pandemin. I och med pandemin har journalister haft en ännu större roll som informatörer. Deras huvuduppgift är att informera människor om vad som händer i samhället, på ett enkelt sätt. Detta är utmanande redan från början, och måste vara väldigt mycket svårare under en pågående pandemi. Journalister är ju också människor, inte datorer eller robotar som spottar ut information på ett objektivt och känslolöst sätt. Utan vi som människor känner, upplever och påverkas av det som händer runt omkring oss.

Backholms forskning fokuserade på vilka förutsättningar journalister bör ha för att kunna sköta sitt jobb bra. Om journalisten inte mår bra psykiskt, känner sig otrygg på jobbet, inte får det stöd hen behöver, kan det ha en negativ inverkan på jobbet. Vilket också påverkar hur vi, som mottagare av informationen via massmedier, ser på samhället och situationer. Journalisternas mående kan märkas i artiklar de skriver. Backholm presenterade i sin forskning några forskningsfrågor som var fokuserade på i vilken utsträckning arbetet under pandemin har påverkat journalisternas psykiska mående. Man fokuserade på olika delar, dels på hur risken för att komma i kontakt med viruset via jobbet påverkade, hur flytten till hemmakontor påverkade, samt hur det försämrade stödet av chefer/kollegor minskade i och med flytt till hemmakontor påverkade deras psykiska mående.

Resultatet var höga procent av negativa reaktioner. Många hade upplevt ensamhet, ångest, utmattning med mera. Pandemin har inverkat negativt av såväl arbetsuppdrag som ändringar i arbetsmiljö. Då kan man även fundera över om kvaliteten på innehållet försämrats, eller om det har påverkat hur vi som medieanvändare har förstått krisen. Alla människor har ju påverkats av corona-pandemin på ett sätt eller annat. Journalisterna har säkert haft det mycket jobbigt under denna tid. Det är ju de som ska skriva om alla dystra siffror om nya fall, restriktioner och tester som gjorts. Då kan det ju lätt bli så att man blir nedstämd, och även kan känna sig uppgiven.

Journalister får även stå ut med daglig kritik, också om pandemin aldrig skulle brutit ut. Så utöver de dystra nyheter journalisterna fått informera och skriva om, kan de även få utstå kritik och kommentarer om artiklar som de skriver. Då kan man ju tänka att de blir dubbelt värre då de redan har det jobbigt från förr. Även, som Backholm använt som forskningsfråga, att inte ha samma stöd av kolleger och chefer kan påverka ännu mer negativt. Man kanske inte har samma kontakt och kan diskutera och få hjälp i situationen man haft, om man var på plats i kontoret. Det kan bli väldigt jobbigt att försöka komma över kritiken ensam, än tillsammans med andra.

Backholm presenterade, och har forskat i ett viktigt ämne som var intressant att lyssna på och lära sig om. Jag har inte tänkt på hur det kan ha varit för journalisterna, utan bara läst artiklar och tidningar utan att reflektera över att de kanske inte alls mått bra under tiden de skrivit den. Det gav mig ett nytt perspektiv att tänka på då jag läser medier och artiklar.

Källa:

Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap: Case Covid-pandemin. Vasa: Åbo Akademi

Elin Turpeinen

För ett par veckor sedan deltog jag i Klas Backholms gästföreläsning Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap, case covid-pandemin (13.9.2021) i grundkursen i statsvetenskap. Föreläsningen behandlade främst Backholms studie om journalisters psykiska mående under coronapandemin, och var en ögonöppnare för mig eftersom detta är något jag inte direkt reflekterat över tidigare. 

Backholm inledde föreläsningen med att kort berätta om journalisterna och massmediernas betydelse i samhället. Vi lever i ett samhälle där vi dagligen kommer i kontakt med olika medier, och vi blir även påverkade av dessa oavsett om vi själva märker det eller inte. Därför är journalisternas uppgift mycket viktig, eftersom de fungerar som våra ställföreträdande ögon och öron i samhället. Journalistreglerna säger även att journalisterna är ansvariga inför sina läsare, tittare och lyssnare, eftersom dessa har rätt till att veta vad som händer i samhället. 

Som tidigare nämnt fokuserar Backholms forskning på journalisternas psykiska mående under coronapandemin. Frågorna som forskningen byggde på var “I vilken utsträckning har arbetet med pandemin lett till att journalister mår sämre psykiskt?” och “Hur inverkade a) risken för att komma i kontakt med viruset via jobbet, b) flytten till hemmakontor, och c) det försämrade stödet av chefer/kollegor p.g.a. flytten på det psykiska måendet?” 

Det har även forskats inom samma område i andra länder, och där har resultaten varit att ca 70-80% av de som deltagit i studierna upplevt någon form av negativ reaktion som påverkat det psykiska måendet. Bland annat ångest och sömnproblem har varit vanliga negativa reaktioner. Resultatet i Backholms studie var att 74-77% hade upplevt åtminstone en typ av negativ reaktion, där ensamhet, ångest och utmattning var de vanligaste reaktionerna. Vidare hade 28-47% dessutom upplevt stora eller mycket stora problem på grund av någon typ av negativ reaktion, och 3-4% hade till och med varit sjukskrivna på grund av den psykiska påfrestningen. 

Backholm frågar sig också vad det är som lett till att journalisternas mående blivit sämre. Utländska studier har inte fått desto mer svar på den frågan, det enda som rapporterats om är problem kopplade till flytten till hemmakontor. Backholms studie har däremot fått rätt så tydliga svar. Riskfaktorerna till sämre psykiskt mående bland journalister har varit risken för viruskontakt på jobbet, fler utmaningar på grund av distansjobb, samt avsaknaden av stöd från chefer och kollegor. 

Sammanfattningsvis har coronapandemin påverkat hur journalisterna mår. Risken med journalisternas mående är att det kan ta sig uttryck i artiklarna och reportagen som de skriver. Om en journalist exempelvis mår väldigt dåligt kan artiklarna hen skriver få en väldigt negativ ton. Detta i sin tur påverkar hur läsarna uppfattar budskapet i texten, och hur de förstår samhället. 

 

Källa:

Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Case Covid-pandemin. Vasa: Åbo Akademi

Elin Olkkola 

För någon vecka sedan fick jag ta del av Klas Backholms gästföreläsning “Journalister som påverkare i ett komplext medielandskap. Case covid”. Personligen har jag alltid varit intresserad av media och allt vad det innebär, så jag blev väldigt fascinerad av Klas föreläsning, och vilken inriktning den tog. 

Till att börja med berättade han generellt om journalistens roll i samhället, vilket jag ansåg intressant eftersom själv ser jag alltid bara deras artiklar, men jag tänker aldrig riktigt på deras “roll” i samhället och vad de egentligen gör. De är “samhällets vakthund”, och det är intressant att tänka på dem ur den synvinkeln efter föreläsningen, dvs.  de jobbar för sina läsare, för att meddela samhället vad som pågår, de jobbar bokstavligen åt befolkningen. 

Han berättade även om en studie han hade gjort, “Case Covid”, som handlade om hur journalister har mått under pandemin och hur det har påverkat deras jobb. Deras forskningsfrågor var “I vilken utsträckning har arbetet under pandemin lett till att journalister mår sämre psykiskt?” och “Hur inverkade risken för att komma i kontakt med viruset, flytten till hemmakontor och det försämrade stödet av chefer/kollegor pga. flytten till hemmakontoret?” De skickade ut frågeformulär till journalister i Norge samt Finland. Resultatet var 74 – 77 % hade upplevt åtminstone en typ av negativ reaktion. 28 – 47% hade upplevt stora/mycket stora problem pga. någon typ av negativ reaktion, och 3 – 4% hade varit sjukskrivna pga. den psykiska påfrestningen.  

En slutsats av detta är att pandemin har haft negativa konsekvenser för journalister, samt samhället, och att t.ex. stöd från kollegor är viktigt. Jag tror man skulle kunna forska vidare från denna studie, för det finns mycket intressant att ta fasta på, t.ex. ifall samhällets syn på pandemin har vinklats åt något håll, p.g.a. journalisters psykiska mående och deras arbete. Kunde något sett annorlunda ut? Man kunde även undersöka exakt vad det är som gjort att de mått dåligt, om det varit någon skillnad mellan t.ex. män och kvinnors mående. Listan kan bli lång. Tydligt är det i varje fall från denna ”Case covid” forskning att pandemin har varit psykiskt påfrestande för journalister. Enligt Backholm har rädsla för att utsättas för viruset, distansjobbet och det minskade stödet av kollegor varit faktorer för detta.

Personligen har jag inte tänkt ur den synvinkeln förr att journalisters artiklar och arbete kan ha påverkats av pandemin, därför fann jag det väldigt intressant, ifall deras artiklar har varit sämre om de mått psykiskt dåligt. Jag tänker ibland på journalister som “robotar” som får fram nya artiklar varje dag. Speciellt började jag fundera på de som har arbetat med rapportering om Corona pandemin, ifall de har vinklat sina arbeten åt något håll. Kan de ha haft en väldigt negativ ton i sitt skrivande, p.g.a. deras psykiska mående, och har man då själv ha påverkats negativt av det, t.ex. blivit på dåligt humör. Bilden nedan är tagen från Vasabladet samma dag jag skrev detta, och det första man ser är en hel massa artiklar om Corona pandemin. Man kan ju tänka sig att journalister som har mått, eller mår psykiskt dåligt av pandemins effekter, inte är så taggade på att skriva alla dessa Corona artiklar dag ut och dag in. Personligen håller jag på att bli lite trött på att läsa dem. 

                     

Källa

Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Case Covid. Vasa: Åbo Akademi 

Aurora Peurala, Elin Turpeinen

Då vi fick uppgiften att intervjua en alumn funderade vi en stund på vem vi skulle intervjua. Vi hade några olika kandidater för intervjun, men det landade på Linda Backlund-Långs. Vi hade fått tips om Linda via en bekant. Vi tog kontakt med henne och hon kunde tänka sig att ställa upp, vi kunde dessutom hålla en fysisk intervju! 

 

Varför valde du att studera statskunskap? Visste du direkt vad du ville bli? 

Nej, jag visste absolut inte vad jag ville bli. Då jag skulle välja vad jag skulle börja studera efter gymnasiet så hade jag först funderat på psykologi i Åbo. Det var kanske det första alternativet, men sen så sökte jag in till statskunskap här i Vasa och hade utvecklingspsykologi som andra alternativ. Jag började på statskunskap och insåg redan då jag skrev inträdesförhöret att det här var min grej. Jag bestämde mig redan då att om jag inte slipper in den här gången kommer jag söka in på nytt. Jag hade dock ingen klar plan vad jag ville bli, det var kanske mer slumpen som avgjorde. 

 

Vad jobbar du med idag? 

Idag jobbar jag som planerare på Vaasan ammattikorkeakoulu. Jag sitter och schemalägger läsordningar för ekonomin och för social- och hälsovårdssidan. Jag fungerar inte direkt som en lärare, utan jag är den där länken mellan lärare och studerande som pusslar ihop deras scheman. Jag är mera administrativ personal. 

 

Vad var det viktigaste du lärde dig i utbildningen? Har du haft nytta av statskunskap i ditt nuvarande jobb? 

Jag tycker att utbildningen var väldigt allmänbildande, man fick en väldigt god inblick i hur samhället fungerar och mitt intresse för politiken växte under utbildningen. Jag har däremot inte haft något jobb där jag direkt har haft användning av statskunskapen. 

 

Jobbade du med något under studierna? 

Under studietiden jobbade jag främst med sommarjobb och så hade jag ett deltidsjobb på arkivverket som jag jobbade med. När jag studerade hade vi inte begränsad studietid som det är i dagens läge, så man var inte på samma sätt stressad eller pressad att bli snabbt utexaminerad.  

 

Vad läste du för biämnen? 

Jag läste offentlig förvaltning, nationalekonomi och sociologi. Jag var också på utvecklingspsykologi ett tag. Offentlig förvaltning hade jag som ett långt biämne. 

 

Tips/hälsning till nya studeranden 

Ta vara på möjligheterna att sommarjobba och chanserna att bekanta sig med olika områden. Var öppen för möjligheter som dyker upp! Försök hitta sommarjobb som kanske på ett sätt eller annat hör till studierna! 

 

Slutliga kommentarer: 

Studera flitigt och se alla möjligheter som dyker upp när ni studerar, och fast man kanske inte skulle jobba inom ämnet statskunskap är det en bra grund för framtiden!