Reflektioner kring Claus Stolpes gästföreläsning Partisystemet i Finland 28.9.2021
Jeremia Backman
Jag har länge haft intresse för rikssvensk politik och följt med deras partier och alla deras utspel. Men nu var det dags att få en inblick i det finska partisystemet under Claus Stolpes föreläsning Partisystemet i Finland. Detta var intressant för det innebar många nya lärdomar. Jag antar det beror på att nyhetsflödet ofta är på finska, så överlag är det mycket enklare att hänga med på Sveriges politiska historia och system.
I början pratade han om Stein Rokkans trefrontsmodell. Den fungerar p¨å följande sätt; man kan tänka sig en triangel med ett av de tre traditionella partierna per hörn, det vill säga Socialdemokraterna, Centern och Samlingspartiet. Dessa partier är de tre klassiska och också de som oftast bildar regering sinsemellan. Ovanligt för Finland är just att de olika partierna kommer bra överens och man kan samarbeta och bilda regering med varandra, dvs högern och vänstern kan sitta i regeringen tillsammans. Övrigt en sak jag reagerade på var att Stein Rokkan egentligen var en norrman som tog fram modellen för Norge. Den passar dock bättre in på Finland numera, eftersom vi är ett av de länder som fortfarande har ett starkt Centerparti.
Det blev en hel del politisk historia också, vi hoppade ganska snabbt till partiernas olika bakgrunder, men också andra historiska händelser. Detta tyckte jag själv var intressant, eftersom jag aldrig riktigt reflekterat över det tidigare. Till exempel 1906 när ståndslantlagen krossades och Finland fick världens mest moderna folkrepresentation – helt unikt att kvinnor fick rösträtt och ställa upp i val!
En annan sak som jag blev chockad över var hur stora kommunisterna och vänstern faktiskt varit här. När jag har tänkt på ”gamla Finland” har jag mestadels förknippat det med Kekkonen och Lappo-rörelsen, men icke! T.ex. att man strax efter kriget hade en kommunist på statsministerposten, visserligen bara två år men i alla fall! I och för sig har vänstern bara haft egen majoritet tre gånger, vilket är betydligt mindre än det för mig bekanta Sverige, som jag nämnde i början. Men ända har jag alltid på något vis sett Finland som mera i mitten politiskt sett, till viss mån även mera gammalmodigt. Så detta var något alldeles nytt för mig. Jag reagerade även på att vår nuvarande president Niinistö är den första samlingspartist som varit president sedan Paasikivi. Det tog alltså ett halvt sekel för vårt största högerparti att få en ny man i palatset bredvid Salutorget, vilket är länge med tanke på hur stort parti vi faktiskt pratar om.
Avslutningsvis har jag reflekterat över att partipolitiken här i svenska Österbotten skiljer sig mycket från övriga Finland. Här kan vi ha kommuner som helt saknar inflytande av de tre stora partierna och istället uteslutande är styrda av ett parti som annars ligger just över riksdagsspärren. T.ex. i Vörå kommun består kommunfullmäktige till 100% av minoritetspartiet SFP. Föreläsningen blev därför en liten ögonöppnare, eftersom man som finlandssvensk i Österbotten annars mestadels följer SFP och i många fall även rikssvensk politik.
Källa: Stolpe, C. (28.9.2021) Partisystemet i Finland. Vasa: Åbo Akademi