Elin Olkkola
För någon vecka sedan fick jag ta del av Klas Backholms gästföreläsning “Journalister som påverkare i ett komplext medielandskap. Case covid”. Personligen har jag alltid varit intresserad av media och allt vad det innebär, så jag blev väldigt fascinerad av Klas föreläsning, och vilken inriktning den tog.
Till att börja med berättade han generellt om journalistens roll i samhället, vilket jag ansåg intressant eftersom själv ser jag alltid bara deras artiklar, men jag tänker aldrig riktigt på deras “roll” i samhället och vad de egentligen gör. De är “samhällets vakthund”, och det är intressant att tänka på dem ur den synvinkeln efter föreläsningen, dvs. de jobbar för sina läsare, för att meddela samhället vad som pågår, de jobbar bokstavligen åt befolkningen.
Han berättade även om en studie han hade gjort, “Case Covid”, som handlade om hur journalister har mått under pandemin och hur det har påverkat deras jobb. Deras forskningsfrågor var “I vilken utsträckning har arbetet under pandemin lett till att journalister mår sämre psykiskt?” och “Hur inverkade risken för att komma i kontakt med viruset, flytten till hemmakontor och det försämrade stödet av chefer/kollegor pga. flytten till hemmakontoret?” De skickade ut frågeformulär till journalister i Norge samt Finland. Resultatet var 74 – 77 % hade upplevt åtminstone en typ av negativ reaktion. 28 – 47% hade upplevt stora/mycket stora problem pga. någon typ av negativ reaktion, och 3 – 4% hade varit sjukskrivna pga. den psykiska påfrestningen.
En slutsats av detta är att pandemin har haft negativa konsekvenser för journalister, samt samhället, och att t.ex. stöd från kollegor är viktigt. Jag tror man skulle kunna forska vidare från denna studie, för det finns mycket intressant att ta fasta på, t.ex. ifall samhällets syn på pandemin har vinklats åt något håll, p.g.a. journalisters psykiska mående och deras arbete. Kunde något sett annorlunda ut? Man kunde även undersöka exakt vad det är som gjort att de mått dåligt, om det varit någon skillnad mellan t.ex. män och kvinnors mående. Listan kan bli lång. Tydligt är det i varje fall från denna ”Case covid” forskning att pandemin har varit psykiskt påfrestande för journalister. Enligt Backholm har rädsla för att utsättas för viruset, distansjobbet och det minskade stödet av kollegor varit faktorer för detta.
Personligen har jag inte tänkt ur den synvinkeln förr att journalisters artiklar och arbete kan ha påverkats av pandemin, därför fann jag det väldigt intressant, ifall deras artiklar har varit sämre om de mått psykiskt dåligt. Jag tänker ibland på journalister som “robotar” som får fram nya artiklar varje dag. Speciellt började jag fundera på de som har arbetat med rapportering om Corona pandemin, ifall de har vinklat sina arbeten åt något håll. Kan de ha haft en väldigt negativ ton i sitt skrivande, p.g.a. deras psykiska mående, och har man då själv ha påverkats negativt av det, t.ex. blivit på dåligt humör. Bilden nedan är tagen från Vasabladet samma dag jag skrev detta, och det första man ser är en hel massa artiklar om Corona pandemin. Man kan ju tänka sig att journalister som har mått, eller mår psykiskt dåligt av pandemins effekter, inte är så taggade på att skriva alla dessa Corona artiklar dag ut och dag in. Personligen håller jag på att bli lite trött på att läsa dem.
Källa
Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Case Covid. Vasa: Åbo Akademi