Elin Turpeinen
För ett par veckor sedan deltog jag i Klas Backholms gästföreläsning Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap, case covid-pandemin (13.9.2021) i grundkursen i statsvetenskap. Föreläsningen behandlade främst Backholms studie om journalisters psykiska mående under coronapandemin, och var en ögonöppnare för mig eftersom detta är något jag inte direkt reflekterat över tidigare.
Backholm inledde föreläsningen med att kort berätta om journalisterna och massmediernas betydelse i samhället. Vi lever i ett samhälle där vi dagligen kommer i kontakt med olika medier, och vi blir även påverkade av dessa oavsett om vi själva märker det eller inte. Därför är journalisternas uppgift mycket viktig, eftersom de fungerar som våra ställföreträdande ögon och öron i samhället. Journalistreglerna säger även att journalisterna är ansvariga inför sina läsare, tittare och lyssnare, eftersom dessa har rätt till att veta vad som händer i samhället.
Som tidigare nämnt fokuserar Backholms forskning på journalisternas psykiska mående under coronapandemin. Frågorna som forskningen byggde på var “I vilken utsträckning har arbetet med pandemin lett till att journalister mår sämre psykiskt?” och “Hur inverkade a) risken för att komma i kontakt med viruset via jobbet, b) flytten till hemmakontor, och c) det försämrade stödet av chefer/kollegor p.g.a. flytten på det psykiska måendet?”
Det har även forskats inom samma område i andra länder, och där har resultaten varit att ca 70-80% av de som deltagit i studierna upplevt någon form av negativ reaktion som påverkat det psykiska måendet. Bland annat ångest och sömnproblem har varit vanliga negativa reaktioner. Resultatet i Backholms studie var att 74-77% hade upplevt åtminstone en typ av negativ reaktion, där ensamhet, ångest och utmattning var de vanligaste reaktionerna. Vidare hade 28-47% dessutom upplevt stora eller mycket stora problem på grund av någon typ av negativ reaktion, och 3-4% hade till och med varit sjukskrivna på grund av den psykiska påfrestningen.
Backholm frågar sig också vad det är som lett till att journalisternas mående blivit sämre. Utländska studier har inte fått desto mer svar på den frågan, det enda som rapporterats om är problem kopplade till flytten till hemmakontor. Backholms studie har däremot fått rätt så tydliga svar. Riskfaktorerna till sämre psykiskt mående bland journalister har varit risken för viruskontakt på jobbet, fler utmaningar på grund av distansjobb, samt avsaknaden av stöd från chefer och kollegor.
Sammanfattningsvis har coronapandemin påverkat hur journalisterna mår. Risken med journalisternas mående är att det kan ta sig uttryck i artiklarna och reportagen som de skriver. Om en journalist exempelvis mår väldigt dåligt kan artiklarna hen skriver få en väldigt negativ ton. Detta i sin tur påverkar hur läsarna uppfattar budskapet i texten, och hur de förstår samhället.
Källa:
Backholm, K. (13 september, 2021) Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Case Covid-pandemin. Vasa: Åbo Akademi