Nu är jag på väg på teater. Jädra massa kultur här. Veckan innan såg jag KAJ. Men här och nu lite tankar om valet till välfärdsområdenas fullmäktige. Jag var inne på den saken också häromdagen. Närmare bestämt tisdag 1:a april, men det handlade inte om några fåniga skämt. Jag lär återkomma. Ärligt talat så handlar det om att jag bearbetat en längre text som jag skrev till en tidskrift för politik och förvaltning då det begav sig häromåret. Men det är ju inne med återvinning.
Blev vid flera tillfällen tillfrågad om hur många röster som behövdes för att bli invald. En jättesvår fråga. Det varierar från ställe till ställe och från ett parti till ett annat. Dessutom är det ännu svårare att sia om vilka röstetal som krävs i ett mindre parti. Om det finns två partier som får två eller tre invalda kan det se helt olika ut. I ”Parti X” kanske det finns många jämnstarka medan det i ”Parti Y” kan finnas en röstmagnet som är överlägsen. Då kan det räcka med rätt få röster för att bli tvåa eller trea i ”Parti Y”. I ”Parti X” kan det däremot krävas hel del röster. Sånt där kan te sig märkligt. Men det är egentligen logiskt. Det kan gälla mindre partier i vilket välfärdsområde som helst. Eller i en valkrets inför ett riksdagsval. Eller i en enskild kommun i ett kommunalval.
I en text som jag skrev före valet tog jag SFP i Österbotten som exempel. Om partiet får 50.000 röster i ett riksdagsval och vi tänker oss att valdeltagandet i ett välfärdsområdesval är tre femtedelar av vad det är i ett riksdagsval. Då landar man kanske på 30.000 röster? Har man 73 kandidater betyder det att dom i snitt har 400 röster vardera. Men här kunde antas finnas röstmagneter som gör att rösterna fördelar sig väldigt olika.
Om en dryg tredjedel av dessa blir invalda kunde siffran kanske landa på 400 för den som blir invald? Jag bara sköt från höften för att illustrera det hela. Jag kunde inte hålla mig för skratt då jag såg att den sist invalde hade 404 röster medan den som blev första suppleant hade 398. Borde jag lämna in Lotto? Nå, efter kontrollräkning visade det sig att den som hade 404 röster hamnade strax utanför.
Må vara att SFP klarade sig bättre än väntat och valdeltagandet på 54 % var det högsta i hela landet. Men i gengäld var röstfördelningen lite jämnare än jag trodde. Nu går dom nog bakåt. Partiet sitter i en utskälld regering plus att man har egen majoritet i välfärdsområdets fullmäktige. Men hur många röster som krävs för att bli invald vågar jag mig inte på.
Det var 43 % som sade sig vara säkra på att rösta. Min gissning var snarast att valdeltagandet skulle stanna ungefär där. Svårt att veta då vi inte haft såna här val förr. Det landade på 48 %. Inte bra. Men det kunde för all del ha varit värre. Men hur blir det månne den här gången? Jag är faktiskt riktigt nyfiken på det där.
Centern fick faktiskt 19 % totalt sett i hela landet. SDP var lite, lite större. Samlingspartiet var störst med 21,6 %. Sannfinnarna hade 11 %. Vänsterförbundet landade på 8, strax före de gröna. SFP hade 5 % och KD hade 4 %.
Notera här att Helsingfors (liksom Åland) inte har välfärdsområden. Därför är Centerns siffror något högre än de annars skulle vara. Centern får sina röster på landsbygden.
