Jag har varit inne på det här med svenska mästerskapet i ishockey vid ett par tillfällen. Det finska slutspelet avstår jag från att kommentera. Stor del av mina Facebook-vänner kan det där så mycket, mycket bättre. Att Brynäs spelat bra hela vintern har gjort att jag följt med den svenska ishockeyn mer än normalt. Jag är allt annat än sakkunnig där heller.
Nu är jag faktiskt på väg till ishallen. Men det är KAJ som gäller.
Då det gäller fotboll har jag däremot alltid varit mer insatt i den svenska versionen än den finska. Någon vidare opportunist är jag inte. Jag håller på Brommapojkarna. Skulle dom kunna behålla alla talanger dom får fram skulle dom var svårslagna. Det torde vara Europas största förening, sett till antal spelare. Det är den saken som gör att föreningen fascinerar mig. Även på flicksidan är dom åtminstone störst i Sverige. Därför lite komiskt då några världsförbättrare häromåret prompt skulle ha föreningen att byta namn så att flickorna inte skulle känna sig exkluderade. Men om dom nu känner sig exkluderade … Hur kan det då komma sig att de rödsvartrandiga har fler tjejer än alla andra föreningar? Detta om detta.
Brommapojkarna håller till ute i Västerort. Det går lugnt till på Grimsta IP. Inga smällare eller rökbomber eller annat skit. Stockholm har fyra lag i Allsvenskan. Göteborg har tre. Intressant nog ryms det ändå med några lag från små orter som Degerfors (Värmland) eller Mjällby (Sölvesborg i Blekinge).
Om medlemslistan är lång så är publikstatistiken desto mer blygsam. Det här har förstås att göra med att Stockholm förfogar över tre klassiska föreningar som så att säga ”alltid” har funnits med där; AIK, Djurgården och Hammarby.
Det här betyder i sin tur att fyra av lagen i Allsvenskan kommer från huvudstadsregionen. Det taskiga är att de här med undantag för IK Sirius från Uppsala utgör de nordligaste inslagen i serien. GIF Sundsvall, Gefle IF och Östersund FK klarar inte av att konkurrera längre. Man brukar tala om det så kallade ”norrlandsfönstret”. Men just nu är det inte ens på glänt.
Vidare finns det några orter som egentligen är för små för att kunna hålla till på den här nivån; värmländska Degerfors och Mjällby från Sölvesborg i Blekinge är inga metropoler direkt.
Redan nu kan jag berätta att guldet troligen landar i Malmö. Malmö FF är helt överlägsna inte bara på hemmaplan. De har en ekonomi som övriga klubbar inte kommer i närheten av. Som jämförelse har vi Göteborg, där det finns tre lag i högsta serien; GAIS, BK Häcken och så klassikern IFK. ”Blåvitt”, som IFK kallas i folkmun har varit på dekis i några år. Men dom har ändå en annan potential än de andra. De flesta i området håller helt enkelt på just dom.
Nu har jag väl snart räknat upp alla 16 lagen i serien? Ett lag som har det motigt är IFK Värnamo. Deras hemmaarena duger inte. Så dom hamnar spela sina matcher på annat håll. Det här innebär bland mycket annat ett ekonomiskt avbräck? Månne inte dom faller ur? Då gäller det bland annat att vinna de småländska derbyna mot Östers IF från Växjö.
Elfsborg (Borås), Halmstad och Norrköping är de övriga. Här är väl främst IFK Norrköping lite av ett mysterium. Hyfsat stor stad plus att det inte finns något ishockeylag som konkurrerar om sponsorer. Dom har underpresterat flera år i rad nu.
Malmö vinner, som sagt. Två lag faller ur direkt och det lag som är trea från slutet hamnar att kvala. De som är i riskzonen är Värnamo (som redan nämnts) samt åtminstone Öster och Degerfors. Dessvärre kanske också Brommapojkarna? Men så illa ska det väl inte behöva vara? Å andra sidan trodde jag att GAIS skulle sluta sist förra året. Dom klarade sig till slut riktigt, riktigt bra. Det där med att tippa fotboll är knepigt.
