Så har vi då genomgått den årliga veckan av självspäkning här i Finland. Vi är inte alls lyckliga. Vi super, har ångest, tar livet av oss och/eller andra. Så det så. Ändå är Finland för åttonde året i rad nummer ett på listan över världens lyckligaste länder.
”Hyfsat rika, vid hyfsad god hälsa, har sociala kontakter, goda välfärdsfunktioner och fin natur. De är inte den sortens människor som dansar omkring på gatorna. Men dom är överlag ganska väl tillfreds med sin situation.”
Tjoho! Jag bor i Finland! Vi har mångpartisystem och liberal marknadsekonomi! Jag kan bara inte vara olycklig. Ja, eller det kan jag visst det. Men vi kanske är hyfsat tillfreds med saker och ting utan att vi ens tänker på det. Bastun är varm och ryssen anföll inte idag heller.
Citatet (ovanför bilden, inte själva bildtexten…) utgör min fria och kortfattade översättning av Jan-Emmanuel De Neve; den som leder de här undersökningarna. Han är professor i nationalekonomi vid Oxford University. Således har han, till skillnad från allvetarna på Facebook, inte ”Livets Hårda Skola” som lärosäte.
Här en annan fri översättning. Nu från Pablo, en mexikan som likt mig är engagerad som frivilligarbetare på kulturföreningen Ritz i Vasa:
”Enda felet med vasabor är att ni inte fattar hur bra ni har det”.
Han är väl assimilerad. Skulle ha mig med och spela pidro. Uppriktigt förvånad då jag förklarade att jag inte kan reglerna. Det är ett kortspel, om någon undrar. Väldans populärt i mina hemtrakter. Åtminstone bland svenskspråkiga.
Mexiko är för resten med på ”10 i topp”. Måste fråga Pablo om han har synpunkter på den saken.
På frågor som ”tror du att du får din plånbok tillbaka om du slarvar bort den?” är vi mer optimistiska än andra. Blir man lyckligare av det? Tja. Åtminstone bidrar det till att man är mer tillfreds med tillvaron än annars. Drar mig till minnes då en kompis flyttade till Guatemala. I början var allt fantastiskt. Efter hand blev det annat ljud i skällan. I samband med en polisanmälan frågade polisen hur mycket han var villig att betala för att dom faktiskt skulle reda ut brottet. Bingo.
Tillbaka till De Neve. Han menar att den relativa jämlikheten är ett utmärkande drag för de länder som ligger högt uppe i statistiken. Alla vet vi att det är stora skillnader mellan rik och fattig i det här landet. Men då skillnaderna tenderar vara så mycket större på annat håll. Här kan jag ta mig själv som exempel. Med min bakgrund är det inte många länder där jag skulle ha haft möjlighet att studera vid ett universitet. Om det gjort mig lyckligare vet jag inte. Men åtminstone de som i annat fall hade tagit del av mina tjänster som bilmekaniker eller snickare är säkert lyckligare av att slippa ha att göra med mig i den rollen.
Och, nej. Allt är inte bra här. Jag går inte omkring med ett saligt leende på läpparna i ett. Det är inte det som det handlar om. Snarare handlar det om skillnaden mellan ”förväntningar” och ”verklighet”.
