Very well! Nytt försök! Det tionde eller nå’t sånt? I min debutblogg var jag inne på vad jag sannolikt kommer att skriva om. Innehållet här blir säkert långt kopplad till min utbildnings- och jobbmässiga bakgrund. Den närmaste tiden lär det bli en del om kalla kriget. Jag håller som bäst en kurs på temat. Vid Åbo Akademi i Vasa. Men nära hälften av deltagarna har Åbo som studieort och följer med via Zoom.
Jag är alltså statsvetare i grunden. Eller är jag? Det blev i tiderna offentlig förvaltning som huvudämne. Kompisarna tyckte det lät torrt. Jag tyckte det var intressant. För att inte tala om att jag ansåg att det var bra att sätta sig in i det där. Tänkte att jag kanske kommer att jobba inom den offentliga sektorn eller så. Nå, längre än till universitetsvärlden kom jag inte. Märkligt nog har ingen försökt headhunta mig under alla dessa år?
Ja, så ser jag alltså ut.
Det här är ett ämne som numera kallas offentligt ledarskap (ett namnbyte jag applåderar). Förr var det ofta så, att man skrev en licentiatavhandling innan man fortsatte med doktorsavhandlingen. Arbetet gällde ”Professionalism bland förtroendevalda i svenskfinland”. En licentiatavhandling är ett sympatiskt mellansteg. I mitt fall blev det inte mer än så. Lite grann kan det störa mig att det aldrig blev en doktorsavhandling i mitt gamla huvudämne. Jag kan trösta mig med att det blev ett par halvtaskiga doktorsavhandlingar i andra ämnen.
Jag höll till i Åbo tidigare (1984-90). Då jag fick anställning i Vasa blev steget över till statskunskap kort. Där blev det småningom (1997) en doktorsavhandling kring olika presidentvalsmetoder. Historia har alltid intresserat mig. Tänkte att jag skriver en bok om trender i amerikanska presidentvalskampanjer. Slutade med att jag utvärderade presidenterna. I något skede kom jag på att göra en doktorsavhandling på gubbarna (2011). Det här medförde förstås massa jobb jämfört med att skriva en vanlig bok. Men det blev av. Det här kommer jag säkert att komma in på längre fram. Var så säkra. Speciellt eftersom min senaste bok hette ”Herr President. Sant och halvsant om USA:s ledare”. Där berättar jag om USA:s alla presidenter utgående från lite anekdoter. Detta varvat med seriösa fakta. Men jag tror och hoppas att det här är ett enkelt sätt att lära sig hel del om de här gossarna.
Min anställning vid Åbo Akademi inleddes år 1988. Reagan var president i USA och Berlin-muren stod kvar. Det var en annan värld. Dagens värld lär jag återkomma till många gånger ännu. Det är turbulenta tider internationellt och det är turbulenta tider vid Åbo Akademi. Ett underskott på 12 miljoner skall täckas upp. Själv har jag varit anställd här i 36,5 år vid det här laget.
Man får en utmärkelse då man har varit anställd länge. Då jag fick en efter 30 år höll vicerektorn Lisbeth Fagerström ett anförande och konstaterade att ”det finns en medalj efter 40 år, men ingen hinner få en så’n nuförtiden”. Väckte viss munterhet då jag försynt räckte upp handen. Det trodde jag inte då professor Krister Ståhlberg våren 1988 föreslog att jag skulle bli kvar en tid innan jag drar vidare i livet. Längre än till Vasa har jag inte kommit. Det är helt okay det med.
