I ett tidigare inlägg skrev jag om Brynäs IF från Gävle. Mitt favoritlag i svensk ishockey – som till allas förvåning vann grundserien där på andra sidan viken. Ifjol var Brynäs inte ens med i högsta serien. För första gången på över 60 år.
För den oinvigde kan nämnas att man för all del inte har så stor nytta av en grundserieseger. På samma sätt som i Finland så har de flesta lag chans att vinna ännu i det skede som lagen har avverkat en grundserie som tagit hela vintern.
De sex bästa fick vila lite. Tränat har dom förstås gjort ändå. Men slitna spelare kan ges möjlighet att ta det lugnare. Så det här kan säkert vara till fördel. De lag som hamnar på platserna 7-10 spelar en kvalomgång. Två går till kvartsfinal tillsammans med de sex lag som i nästa fas är något mer utvilade. Det är den fasen som börjar ikväll.
Men, nej. Jag har verkligen inte legat sömnlös. För gammal för sånt. Men skoj att följa med. Likt KAJ och annat kul så är sånt här en fin motvikt till allt från Ukraina till arbetsgivarens risiga ekonomi.
De lag som landar på platserna 11 och 12 fick ta sommarledigt redan. De två sämsta får göra upp om vilket lag som ger plats för det bästa laget från näst högsta serien. Det blir MoDo (Örnsköldsvik) eller HV-71 (Jönköping) som strittar.
Ser vi till den geografiska spridningen är det rätt fantastiskt att Stockholm inte har haft något lag i högsta serien på hel del år. Djurgården och AIK hör bägge till de som har bäst möjlighet att ta sig upp i år. Men i Södertälje, Umeå och sensationellt nog även Karlskoga har man motsvarande planer för egen del.
Guldstriden då? Sedan 50 år har man haft slutspel i Sverige. I något mindre än hälften av fallen är det vinnaren av grundserien som står där med pokalen till slut. Gärna så även i år, tack. Jag protesterar inte. Mer sällan är det något av de lag som inte har hört till de tre bästa i grundserien som blir svenska mästare.
Beträffande Brynäs så spelade man dåligt mot slutet av grundserien. Möjligen berodde det på att tränaren möblerade om i laguppställningen lite för mycket? Men han borde väl veta vad som funkar respektive inte funkar vid det här laget. Ja, eller så spelade man bara av matcherna och undvek att bli skadad. Då förlorar man mot de lag som är i skriande behov av segrar.
Luleå, Färjestad (Karlstad) och Frölunda (Göteborg) utgör väl de största konkurrenterna? Själv tänkte jag att speciellt Frölunda kan bli svåra att tas med i längden. Frölunda förfogar över två målvakter av absolut toppklass. Redan det kan avgöra då det drar ihop sig. Går som det går.
Hur engagerad är jag egentligen? Inte så himla mycket. Be mig inte betygsätta enskilda spelare. Men text-TV och Radiosporten är mer intressant att följa om man har något gäng att hålla tummarna för.
Brynäs har inte tagit guld se’n 1912 då föreningen fyllde 100 år. Gången innan skedde det 1999. Kan vi ana ett mönster med guld vart trettonde år här? Åren 1964-72 blev det sju guld på nio år. Därefter blev man svenska mästare 1976, 1977, 1980 och 1993. Allt mer glest med mästerskap ju längre tiden har lidit.
Konkurrensen är allt större. Förr var det inte tal om att orter som Malmö, Växjö eller Örebro skulle spela i högsta serien. Där spelade man fotboll, för tusan.
