Roade mig med att fylla i Yles valkompass. Började med valet till välfärdsområdet. Jag gav upp rätt omgående. Alla frågor var behjärtansvärda. Men som bekant finns det inte pengar till allt. Jag insåg snabbt att jag inte vet hur jag skulle ha fyllt i frågorna om jag själv hade varit kandidat.
Bara för att roa mig ville jag kolla vem som hade lägst tröskel att lova guld och gröna skogar. Redan innan jag fyllde i visste jag att den person som kommer högst upp på listan kommer jag inte att ha något förtroende för.
Vart pekar nålen? Ska man alls följa den? Bäst att ta sånt här med en nypa salt. Men oberoende så kan man lära sig en del den här vägen.
Jag tänker inte säga vem det var. Men jag är rätt säkert på att de som kom bland de fem eller tio högst upp på min ”fejklista” får mer röster än de som kom längst ner – och alltså var snålast med de allmänna medel som står till förfogande.
Lätt att kritisera. Jag är ingen expert på valkompasser, kandidattest, valmaskiner eller vad ni vill kalla det. Men hade det inte varit bättre att ställa saker mot varandra? För att se vad kandidaterna prioriterar. I välfärdsområdespolitiken är det tyvärr det som det rätt ofta handlar om.
Med avseende på kommunalvalet var det alltså Vasa som gällde, ifall någon undrar. Här var frågorna egentligen bättre. Men hör man till någon form av minoritet är det förstås ändå vanskligt. Nu är jag inte desto mer delikat än att jag har svenska som modersmål. Men säg nu att det finns en kandidat som delar mina värderingar i allt annat än att vederbörande tycker att finlandssvenskar är det läskigaste som finns. Ska jag då rösta på den personen? Nej tack.
Många andra kan ju vara i motsvarande situation av andra orsaker. Säg nu att man har någon form av handikapp och prioriterar den saken mer än allt annat. Vad hjälper det då om en kandidat tycker lika i alla andra frågor utom just på den punkten?
Fyll för all del i valkompasserna. Om inte annat så lär man sig vilka frågor som hör vart. För att inte tala om att man kanske tänker efter lite mer än man gör normalt sett. En helt annan sak är att man kanske skulle ändra åsikt i en sakfråga ifall man skulle få mer information om saken.
Här drar jag mig till minnes då valkompasserna var nya och jag själv ställde upp. En bekant var förvånad över att han fick mig så pass långt ner på listan. Tänkte att vi ändå resonerar rätt lika. Där fick kandidaterna motivera varför man tyckte på ett visst sätt. Han menade att det var på flera ställen han ändrade åsikt då han såg hur jag hade motiverat mina svar. Så det här med lokalt beslutsfattande kan vara nog så knepigt.
Där kring millennieskiftet satt jag i Vasas stadsfullmäktige under åtta år. Jag röstade alltid på det beslutsförslag som var bäst. Åtminstone vill jag tro så.
Men strunt i det nu. Går för all del in och fyll i dom här valkompasserna. Om inte annat så lär man sig något om vilket typ av ärenden som man fattar beslut om på olika håll. Plus att man hamnar reflektera lite kring vilka konkreta åsikter man själv har i olika frågor. Redan det kan vara ganska nyttigt.
