I min första blogg flaggade för att det kan bli en del idrott här. Men förhoppningsvis på ett sätt som kan läsas även av de som inte är så intresserade. Svårt att nå ut till alla. Men man kan åtminstone ha den ambitionen.
Svårt att veta hur mycket. Jag följer inte med så mycket längre. Undrar när jag senast skulle ha följt med ett OS? För att inte tala om skid-VM. Fotboll är den minst ointressanta grenen. Inte ens ishockey-VM intresserar längre. Märkligt nog kom jag att följa med det svenska seriespelet mer än vanligt den här vintern. Bottnar väl i ren opportunism. Det har gått så himla bra för Brynäs!
Under min uppväxt jobbade mamma på Vasabåtarna. Det här innebar att hon hade med sig Expressen eller Aftonbladet då hon kom hem. Jag slukade sportsidorna. På TV blev ”Sportspegeln” ett givet favoritprogram.
På den tiden hade jag förstånd att vara opportunist. De två ishockeylag som fick mest uppmärksamhet var Leksand och så Brynäs från Gävle. Brynäs hade – och har – coolare dräkter. Antar väl att det bidrog? De hade något slags utsmyckning i rött och gult på axlarna. Dom har samma stuk än i dag.
Cool dräkt. Då liksom nu. Hur det går i slutspelet återstår att se. Brynäs vann grundserien – men sanningen är den, att dom inte har imponerat på senare tid.
Föreningen hade varit på dekis i rätt många år. Våren 2023 hände det ofattbara. Efter mer än 60 säsonger på raken i högsta serien åkte man ur. Det här tycks ha varit den vitamininjektion som behövdes. Inte bara att de steg direkt tillbaka. So nykomling har man lett grundserien så gott som hela vintern. Eftersom de allra flesta lagen, tio av 14, får delta i slutspelet kan det förstås gå hur som helst.
Men prestationen är smått otrolig. Låt vara att man gjorde en del profilerade värvningar. Men de gånger som stjärnorna har varit blekare än vanligt har ungdomarna trätt fram i stället. Den nya målvakten blev landslagaktuell då han var närmare 30. Då han se’n hamnade i en djup formsvacka visade sig reservmålvakten vara ännu bättre.
Självfallet får man finna sig i att kallas medgångssupporter då man kvicknar till om det går bra. Men jag blev väl helt enkelt så förvånad. Så SHL blev intressant.
Som barn var det förstås lite schizofrent att tycka att Tord Lundström, Inge Hammarström och bröderna Salming var supercoola så länge dom spelade för sitt klubblag. Då dom väl var försedda med gula tröjor med Tre Kronor på ville man att de skulle misslyckas så mycket som möjligt.
De äldre av er minns stjärnmålvakten ”Honken” Holmqvist. Från Gävle. Men spelade aldrig för Brynäs. Flyttade till AIK då han skulle satsa vidare. I en hockeygrupp på Facebook hörde jag mig för vad det berodde på. Döm om min förvåning då legendaren själv svarade. ”Honken” menade att det var så pass stor rivalitet mellan klubbarna i Gävle på den tiden. Inte kunde man gå från Strömsbro till Brynäs! Men tack för att du svarade! Jag blev väl nog säkert lite star struck.
