{"id":264,"date":"2024-10-28T08:59:23","date_gmt":"2024-10-28T08:59:23","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/?p=264"},"modified":"2024-10-28T08:59:23","modified_gmt":"2024-10-28T08:59:23","slug":"hannu-salonojas-och-rut-tornkvists-studieminnen-fran-70-talets-munster","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/2024\/10\/28\/hannu-salonojas-och-rut-tornkvists-studieminnen-fran-70-talets-munster\/","title":{"rendered":"Hannu Salonojas och Rut T\u00f6rnkvists studieminnen fr\u00e5n 70-talets M\u00fcnster"},"content":{"rendered":"
Hannu Salonoja (\u00e5rskurs 1969) och Ruth T\u00f6rnkvist (\u00e5rskurs 1970) studerade i M\u00fcnster med hj\u00e4lp av det sk. M\u00fcnsterstipendiet. B\u00e5da har skrivit om sina minnen fr\u00e5n den h\u00e4r l\u00e4rorika tiden och b\u00e5da texter publiceras nedan.<\/h5>\n
\"\"

F\u00f6rfattarna deltar i 100-\u00e5rsjubileet i \u00c5bo den 5 oktober.<\/p><\/div>\n

Hannu Salonoja (M\u00fcnsterstipendiet 1973-74)<\/h4>\n

Det var en tidig l\u00f6rdagsmorgon vid 9-tiden i slutet av oktober som jag befann mig i kvarteret Hjorten. Denna morgon blev avg\u00f6rande f\u00f6r min framtid. Professor G\u00f6sta Lindeskog st\u00e4llde en extra fr\u00e5ga utanf\u00f6r Novum. \u201dHar kandidaten funderat p\u00e5 M\u00fcnsterstipendiet\u201d? F\u00f6rst\u00e5s hade jag l\u00e4st anslagstavlan men inte desto mera. Vi diskuterade mitt laudaturarbete som skulle behandla\u00a0 tolkningshistoria i Bergspredikan. En dryg m\u00e5nad senare m\u00f6tte jag herr dekanus och han gratulerade. Ett \u00e5r vilket blev ett och ett halvt, borta fr\u00e5n \u00c5bo l\u00e4rde mig vad teologi i en katolsk stad betyder. Tiotals kyrkor och kloster, tv\u00e5 teologiska fakulteter var \u201detwas ganz anderes\u201d vad omgivningen betr\u00e4ffar. Likas\u00e5 var det igen ett nytt spr\u00e5k och nya traditioner. Die westf\u00e4lische Landeskirche hade beviljat v\u00e5r fakultet denna m\u00f6jlighet och f\u00f6r mig ett \u00e4ventyr f\u00f6r livet. Det \u00e4r verkligen s\u00e5 h\u00e4r, d\u00e4rf\u00f6r att jag \u00e4nnu efter drygt 50 \u00e5r senare fr\u00e5gar mig hur det var d\u00e5 i Tyskland j\u00e4mf\u00f6rt med idag. Jag skrev in mig vid b\u00e5da fakulteterna.<\/p>\n

Den katolska kyrkan har en mera omfattande bibel \u00e4n den protestantiska. F\u00f6rst\u00e5s deltog jag i spr\u00e5kvetenskapliga seminarier och samtidigt p\u00e5 den evangeliska sektorn i nytestamentliga seminarier som behandlade samh\u00e4llsansvar i stil med \u201dHat Christus die Sklaven befreit?\u201d Det var knappt f\u00f6r 30 \u00e5r sedan andra v\u00e4rldskriget hade slutat och Tyskland kapitulerat villkorsl\u00f6st. Sp\u00e5ren syntes \u00f6verallt och framf\u00f6r allt i t\u00e4nkandet. Institutum Judaicum hade en \u00f6steuropeisk judisk professor, Sofer, som g\u00e4rna ber\u00e4ttade hur Nazies \u201dpasserade\u201d institutet. Min bostad fanns i Hamannstift som inte mera finns kvar men som var en sm\u00e4ltdegel. Det var minst 10 \u2013 15 nationaliteter som levde i all s\u00e4mja. Utom kyrkorna fanns det tv\u00e5 studentf\u00f6rsamlingar, den evangeliska och katolska. Studenterna i b\u00e5dadera blev bekanta. Kontakterna lever \u00e4n idag. Bader \u2013 Meinhof gruppen var mycket aktiv. En vacker dag kom jag fr\u00e5n fakulteten och gatan var \u201dgesperrt\u201d. Polisen hindrade mig att g\u00e5 direkt hem. Det var en razzia utanf\u00f6r grannhuset. Om det var fr\u00e5ga om den grekiska milit\u00e4rjuntan eller n\u00e5gon annan gruppering blev oklart. I samma hus fanns det en Mensa, studentrestaurangen. Officiellt reste jag till m\u00e4ssan i Leipzig men inofficiellt till ett teologiskt institut med Aleksandr Solzjenitsyns Archipelag Gulag i resv\u00e4skan. \u00c4nnu denna dag vet jag inte vem som betalade resan. Det fanns en ombudsman \u00e4ven i v\u00e5rt hus. Staten arrangerade \u201dstudieresor\u201d till Berlin f\u00f6r utl\u00e4ndska studenter. Mottagningen p\u00e5 hotel Kempinski var en upplevelse, likas\u00e5 en dag som officiell g\u00e4st i DDR:s huvudstad Berlin.<\/p>\n

Vad denna period i mitt liv har betytt f\u00f6r mig, kan jag bara helt kort s\u00e4ga med orden \u201cmin sj\u00e4l blev kvar d\u00e4r, fast jag flyttade tillbaka\u201d. Teologiskt t\u00e4nkande \u00e4r djuplodande. Den bibliska texten \u00e4r alltid en sj\u00e4lvklarhet fast\u00e4n v\u00e5r tolkning i den lutherska kyrkan avviker fr\u00e5n den reformerta traditionen!<\/p>\n

Rut T\u00f6rnkvist\u00a0 (M\u00fcnsterstipendiet 1974-75)<\/h4>\n
\"\"

I \u00c5bo-teologins 100-\u00e5rsjubileum.<\/p><\/div>\n

Jag b\u00f6rjade mina studier vid TF h\u00f6stterminen 1970 efter att ett \u00e5r tidigare s\u00f6kt till medicinska
\nfakulteten i Helsingfors, men inte kommit in d\u00e4r. Vid den h\u00e4r tiden tyckte jag att teologi var lite
\nhalvflummigt och att man kanske kunde g\u00f6ra mera nytta som l\u00e4kare, eller eventuellt kombinera
\nb\u00e5da kompetenserna. Jag hade varit aktiv i den kristna studentgruppen vid BSS (Bj\u00f6rneborgs
\nSvenska Samskola) s\u00e5 m\u00e5nga tog f\u00f6r givet att det var teologi jag skulle studera, medan jag sj\u00e4lv
\nfunderade \u00f6ver om jag valde den l\u00e4tta v\u00e4gen (inga antagningsprov) medan nytt f\u00f6rs\u00f6k att komma in vid medicinsk fakultet skulle kr\u00e4vt en betydligt st\u00f6rre arbetsinsats. Det tog ett tag innan jag b\u00f6rjade kalla mig teolog, utan sade att jag l\u00e4ste teologi. Studierna visade sig sedan vara synnerligen intressanta, isynnerhet exegetiken d\u00e4r jag fick f\u00f6rdjupa mig i de bibliska texterna p\u00e5 grundspr\u00e5ken, deras tillkomsthistoria och sammanhang. Jag var ju v\u00e4l f\u00f6rtrogen med bibeltexterna sedan tidigare (som de flesta teologstudenter p\u00e5 den tiden) med b\u00e5de biblisk historia, s\u00f6ndagsskola, bibelstudieplaner och kristen skolverksamhet och l\u00e4ger i bagaget. Den praktiska till\u00e4mpningen diskuterades h\u00e4ftigt b\u00e5de med kurskamrater, l\u00e4rare och framf\u00f6r allt \u00e4ldre studenter, licentiater i teologiska studentf\u00f6reningen och i KS\u00c5A (=Kristliga Studentf\u00f6reningen vid \u00c5A). 1970 levde vi ju \u00e4nnu i svallv\u00e5gorna efter 1968 med med studentrevolter, koloniernas frig\u00f6relseprocesser, Kyrkornas V\u00e4rldsr\u00e5ds m\u00f6te i Uppsala och kyrkornas roll i det hela; befrielseteologi b\u00e5de p\u00e5 det personliga och samh\u00e4lleliga planet. \u00c5rskurs 1970 blev ju ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kskaniner f\u00f6r en studiereform, som stramade upp studierna tidsm\u00e4ssigt, vilket f\u00f6r oss innebar att vi p\u00e5 tv\u00e5 terminer f\u00f6rv\u00e4ntades klara av aprobatur i GT och NT, samt religionshistoria, vilket i praktiken betydde att vi delvis samtidigt l\u00e4ste och tenterade av hebreiska f\u00f6r Kalle Illman, medan vi ocks\u00e5 l\u00e4ste och tenterade av grekiskan f\u00f6r Jukka Thur\u00e9n som hade ett outtr\u00f6ttligt intresse f\u00f6r grammatik och dess till\u00e4mpningar. Jag ins\u00e5g ju snart att det g\u00e4llde att sitta med p\u00e5 alla timmar oberoende av om man hunnit l\u00e4sa igenom \u201dl\u00e4xan\u201d eller inte. Kommer \u00e4nnu ih\u00e5g en g\u00e5ng n\u00e4r det blev min tur att l\u00e4sa i Novum och bena ut ord och grammatik med f\u00f6ga framg\u00e5ng, n\u00e4r Jukka Thur\u00e9n till slut fr\u00e5gade mig om ordet kai (och) ocks\u00e5 var obekant. Det var mycket som h\u00e4nde i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet. Vi firade och organiserade alternativt julfirande, bes\u00f6kte f\u00e4ngelser, hade h\u00e4ftiga diskussioner om kyrkornas samh\u00e4llsansvar, bist\u00e5nd och mission i retur.<\/p>\n

N\u00e4r det s.k. M\u00fcnsterstipendiet lediganslogs v\u00e5rterminen 1974, besl\u00f6t jag att s\u00f6ka det. Min studiekamrat Hannu Salonoja hade ju f\u00e5tt det 1973-74, och b\u00e5de Kalle Illman och Kalle Sandelin hade haft stipendiet och talade mycket varmt om det. Dessutom fanns Olav Johansson d\u00e4r redan, pr\u00e4stvigd f\u00f6r den tyska evangeliska kyrkan och arbetade som sjukhuspr\u00e4st. Det flesta som haft stipendiet skrev eller samlade material f\u00f6r sin gradualavhandling d\u00e4r. De tyska terminerna \u201dSemester\u201d, uppdelade p\u00e5 Winter och Sommersemester var ju ngt annorlunda \u00e4n v\u00e5ra h\u00f6st- och v\u00e5rterminer, s\u00e5 jag r\u00e5dgjorde med b\u00e5de Kalle Illman och Kalle Sandelin, som bekr\u00e4ftade att det nog var p\u00e5 v\u00e5rvintern efter p\u00e5sk, som de hade rest iv\u00e4g. Jag hade GT som huvud\u00e4mne och hade sedan p\u00e5 cum och laudaturniv\u00e5 Bertil Albrektsson som professor innan bibelkommissionen tog \u00f6ver honom i Uppsala. Jag fick stipendiet (var ende s\u00f6kande) och skickade iv\u00e4g ett brev p\u00e5 min b\u00e4sta skoltyska med meddelande om att jag skulle resa veckan d\u00e4rp\u00e5 och hoppades att det skulle l\u00f6sa sig med boende och annat praktiskt. Vad jag inte visste d\u00e5 var att Hannu hade f\u00f6rl\u00e4ngt sitt stipendium och att det inte var t\u00e4nkt att det skulle komma n\u00e5gon ny stipendiat den terminen. Vad jag f\u00f6rstod f\u00f6rst senare var, att det uppstod en viss panik i Landeskirche Westfalen som stod f\u00f6r stipendiet, men det fanns ju ingen tid att be mig ta v\u00e4ndande t\u00e5g tillbaka till \u00c5bo.<\/p>\n

Man anl\u00e4nder mitt i natten till M\u00fcnster. Jag fr\u00e5gade mina medpassagerare i kup\u00e9n om n\u00e4sta station var M\u00fcnster, och n\u00e4r t\u00e5get saktade in och stannade ryckte jag till mig mina kapps\u00e4ckar och gick raskt mot d\u00f6rren och f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6ppna den. Visserligen s\u00e5g det r\u00e4tt m\u00f6rkt ut, men t\u00e5get var ju l\u00e5ngt… Innan jag hann kliva ner i ingenstans kom en av medresen\u00e4rerna rusande efter mig och f\u00f6rklarade att detta \u00e4nnu inte var den stora staden M\u00fcnster. Antagligen hade vi stannat f\u00f6r att inv\u00e4nta m\u00f6tande t\u00e5g. Gl\u00e4djen och l\u00e4ttnaden var oerh\u00f6rd n\u00e4r jag sedan steg av p\u00e5 M\u00fcnster Hauptbahnhof och m\u00f6ttes av en hel v\u00e4lkomstdelegation: Hannu Salonoja, Raimo Huikuri och Olav Johansson, s\u00e5 jag kastade mig om om halsen p\u00e5 alla tre. Olav var ju stadd vid b\u00e5de bil och pr\u00e4stg\u00e5rd och f\u00f6rklarade att jag skulle \u00f6vernatta hos honom och n\u00e4sta dag skulle han tillsammans med Hannu k\u00f6ra mig till Volkeningheim, det studenthem d\u00e4r jag skulle bo (Hannu och Raimo bodde i grannstudenthemmet, Hamannstift, ett studenthem f\u00f6r manliga teologer). \u00c4nnu en \u00f6verraskning v\u00e4ntade mig n\u00e4r jag vaknade p\u00e5 morgonen. Jag filade p\u00e5 l\u00e4mplig tysk godmorgonfras vid mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med den tyska student som ocks\u00e5 bodde i pr\u00e4stg\u00e5rden. Han hade studerat svenska och ville g\u00e4rna tala svenska med mig. Den f\u00f6rsta veckan i M\u00fcnster sov jag p\u00e5 en soffa i g\u00e4strummet i Volkeningheim, och sedan kunde jag flytta in i ett av de allra mista rummen som blivit ledigt i v\u00e5ning 3, Flur 3. Hannu som redan var gammal i gamet, eskorterade mig \u00f6verallt; till Stadtamt (jag skulle ju uppvisa pass och bli registrerad och f\u00e5 uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd som studerande), och \u00e4ven till Kaiser Wilhelms Universit\u00e4t f\u00f6r att ocks\u00e5 d\u00e4r kunna skriva in mig officiellt som studerande. Efter att jag avlagt den kurs i tyska som anordnades f\u00f6r utl\u00e4ndska studenter och f\u00e5tt godk\u00e4nt, var jag ordentligt inskriven (man kunde g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och seminarier utan att vara inskriven, men jag tyckte v\u00e4l att det var det minsta jag kunde g\u00f6ra. M\u00e5nga av de andra utl\u00e4ndska studenterna hade ju aldrig kommit i kontakt med n\u00e5got germanskt spr\u00e5k, \u00e4n mindre dess grammatik). D\u00e5 jag kom mitt i terminen, passade jag att g\u00e5 p\u00e5 alla seminarier och kurser som verkade intressanta.<\/p>\n

Det finns b\u00e5de ett evangeliskt och ett katolskt universitet, samt olika institut, f\u00f6r mig det viktiga Institutum Judaicum med den store Herrn Professor Rengstorf som ledare och Professor Zwi Sofer, en \u00f6steuropeisk jude som hade kurser i jiddish och judisk folkloristik bl a. Volkeningheim var s\u00e4te f\u00f6r ESG (=die Evangelische Studentengemeinde) med tv\u00e5 studentpr\u00e4ster anst\u00e4llda, Fritz Hufendiek och en amerikan, Clark. Fritz bodde i pr\u00e4stg\u00e5rd p\u00e5 omr\u00e5det, och hemma hos honom var det alltid \u201dkyrkkaffe\u201d efter studentgudstj\u00e4nst varje s\u00f6ndag i kyrkan snett \u00f6ver gatan. I k\u00e4llarv\u00e5ningen bodde ofta ngn utl\u00e4ndsk student f\u00f6r kortare eller l\u00e4ngre tid, som \u00e4nnu inte f\u00e5tt studentrum\/studieplats uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd mm. Inf\u00f6r min f\u00f6rsta s\u00f6ndag i M\u00fcnster fr\u00e5gade jag en tysk student in min studentkorridor var denna kyrka l\u00e5g. Monika tog mig till k\u00f6ket och pekade snett \u00f6ver gatan och undrade om jag hade n\u00e5got emot att hon f\u00f6ljde med, vilket jag naturligtvis inte hade, vilket lett till en v\u00e4nskap som varat i 50 \u00e5r, med \u00f6msesidiga bes\u00f6k i b\u00e5de Sverige och Tyskland.<\/p>\n

M\u00fcnster \u00e4r fullt med kyrkor, b\u00e5de evangeliska och katolska, och n\u00e4r det ringer till gudstj\u00e4nst p\u00e5 s\u00f6ndag \u00e4r det en \u00f6ronbed\u00f6vande klang som garanterat v\u00e4cker alla sjusovare. Det finns ett tales\u00e4tt: Det regnar alltid i M\u00fcnster, och n\u00e4r det regnar och kyrkklockorna kl\u00e4mtar \u00e4r det s\u00f6ndag. Det var en speciell s\u00f6ndag (mig veterligen finns den bara i Tyskland). N\u00e5gon form av Bot- och b\u00f6ndag. Dessutom handlade en av texterna om att lyda \u00f6verheten. Jag undrade i mitt stilla sinne vad en tysk pr\u00e4st skulle g\u00f6ra av de h\u00e4r texterna med tanke p\u00e5 den tyska n\u00e4rhistorien. L\u00e4ngst fram i kyrkan skymtade jag bara ett gr\u00e5tt h\u00e5r (Fritz hade gr\u00e5nat v\u00e4ldigt tidigt) och en svart \u201dLutherkappa\u201d, som var den vanliga utstyrseln f\u00f6r en luthersk\/evangelisk pr\u00e4st. Vita albor och f\u00e4rggranna kork\u00e5por associerades med katolicism. Predikan f\u00f6ll d\u00e4remot p\u00e5 l\u00e4ppen. Det var naturligtvis regnigt och ruggigt och efter\u00e5t inbj\u00f6ds till \u201dkyrkkaffe hos Fritz i pr\u00e4stg\u00e5rden vid Volkeningheim. ESG- studenterna sk\u00f6tte det praktiska te eller kaffe, n\u00e5gra torra kex, ingenting vad jag skulle ha associerat till som gott kaffebr\u00f6d. Sedan bj\u00f6ds det runt olika former av snaps, det var ju verkligen ruggigt b\u00e5de ute och inne. D\u00e4r och d\u00e5 besl\u00f6t jag mig att l\u00e4ra mig tyska ordentligt. Innan jag hade lyckats fila p\u00e5 en mening (\u00e4ven om snapsen l\u00e4ttade n\u00e5got p\u00e5 tungans band), hade ju diskussionen f\u00f6r l\u00e4nge sedan b\u00f6ljat vidare. Jag kom senare att bli aktiv inom ESG och satt med i styrelsen, s\u00e5 jag l\u00e4rde mig tom att skriva protokoll, en syssla som cirkulerade i styrelsen.<\/p>\n

I statuterna f\u00f6r Volkeningheim st\u00e5r det att minst h\u00e4lften av studenterna skall vara utl\u00e4ndska. Detta betydde att vi var en otrolig blandning av nationaliteter, religioner och m\u00e4nskor. Varje v\u00e5ning hade sin talesperson. Det fanns Mensa, studentmatsal d\u00e4r studenter f\u00f6r en billig penning kunde f\u00e5 ett ordentligt m\u00e5l varm mat. F\u00f6r den som inte gillade Eisbein t ex, var fredagen alltid ett s\u00e4kert kort; d\u00e5 var det fisk. F\u00f6r det mesta fixade jag maten sj\u00e4lv i v\u00e5rt primitiva k\u00f6k; 4 separata gasl\u00e5gor. Ingen ugn. N\u00e5gra studenter hade skaffat sig en s.k. Backhaube, en sorts bakugn i aluminium som drevs med el, och n\u00e4r maten\/kakan\/pirogen var klar \u00f6ppnade man \u201dLocket\u201d. D\u00e4r k\u00e4mpade olika dofter o od\u00f6rer om syret. Afrikanskorna kokade sin torrfisk, chilenarna lyckades baka empanadas (en sorts k\u00f6ttpirog), grekiskan tillverkade sin egen youghurt och vi \u00f6vriga kokade och stekte efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga. Kackerlackorna trivdes bakom sk\u00e5pen och det ramlade ju alltid ner mat p\u00e5 golvet, s\u00e5 det kunde vara ganska livfullt n\u00e4r man t\u00e4nde sent p\u00e5 kv\u00e4llen eller tidigt p\u00e5 morgonen. N\u00e4r vi hade \u201dFlurfete\u201d (V\u00e5ningsfest) hade vi ritat vackra affischer med en rad kackerlackor som vandrade i rad mot Flur 3) F\u00f6rest\u00e5ndarinnan, Frau Jakobsen, blev mycket uppr\u00f6rd, och det blev r\u00e4fst och r\u00e4ttarting (och kackerlackssanering). I Volkeningheim h\u00f6lls det olika internationella fester och kv\u00e4llar, solidaritetsaftnar med mat, s\u00e5ng och dryck, isynnerhet efter kuppen i Chile n\u00e4r Alliende st\u00f6rtades och Pinochet kom till makten. M\u00e5nga av de chilenska flyktingarna kom till Tyskland, och m\u00e5nga kom till M\u00fcnster och flera av dem landade i Volkeningheim. Ibland talades det mera spanska \u00e4n tyska i v\u00e5r korridor. \u00c4ven h\u00e4r uppstod v\u00e4nskapsband f\u00f6r livet. Studentpr\u00e4sterna b\u00e5de p\u00e5 den evangeliska och katolska sidan hade fullt upp. Latinamerikanskt tidsbegrepp var ju ngt annat \u00e4n tysk punktlighet. Ordnade vi en fest, ofta var det en avskedsfest f\u00f6r n\u00e5gon utl\u00e4ndsk student som skulle \u00e5terv\u00e4nda till hemlandet, bj\u00f6d vi chilenarna att komma minst 2 timmar tidigare, s\u00e5 fanns det en chans att de d\u00f6k upp n\u00e4r festen var ig\u00e5ng och bidrog med gitarrmusik, s\u00e5ng och dikt. Det fanns naturligtvis \u00e4ven nordiska studenter i M\u00fcnster, allt fr\u00e5n finl\u00e4ndare (flera l\u00e4ste medicin), danskar och norrm\u00e4n, och vi firade b la lilla jul och Midsommar tillsammans i olika konstellationer. \u00c4ven n\u00e5gon finsk gudstj\u00e4nst firades d\u00e5 pr\u00e4sten f\u00f6r l\u00e4mplig finsk \u201df\u00f6rsamling\u201d i Tyskland bes\u00f6kte M\u00fcnster. D\u00e5 st\u00e4llde dom finska studenterna upp med hederligt kyrkkaffe med hembakt.<\/p>\n

Talar man om M\u00fcnster, m\u00e5ste man \u00e4ven n\u00e4mna torget. Det \u00e4r torgdag onsdag och l\u00f6rdag. D\u00e5 kan fattiga studenter fylla p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5den. Strax f\u00f6re st\u00e4ngningsdags slumpade f\u00f6rs\u00e4ljarna bort gr\u00f6nsaker, frukt, ett fantastiskt utbud av blommor, och s.k. Scheisseier, smutsiga \u00e4gg och mycket mycket mer. Det var n\u00e4ra till Holland, s\u00e5 utbudet av ost, gr\u00f6nsaker och blommor var enormt. \u00c4ven en fattig student fr\u00e5n Finland kunde unna sig otroliga blombuketter till ett billigt pris. Ett av ostst\u00e5nden hade alltid de l\u00e4ngsta k\u00f6erna. \u00c4garen, flankerad av den n\u00e4rmaste familjen, var en glad man som frikostigt bj\u00f6d p\u00e5 smakbitar \u00e5t alla som stod i k\u00f6n. Man kunde k\u00f6pa olika \u201dstudentp\u00e5sar\u201d f\u00f6r n\u00e5gra D-mark och d\u00e5 fick man rikligt med olika sorters ostbitar, mycket Gouda \u201djung, mittelalt och alt\u201d, perfekt mogna brie, som skulle \u00e4tas genast mm. Studentp\u00e5sarna finns kvar, idag i Euro. Nu \u00e4r det sonen med fru, barn och barnbarn sv\u00e5grar och sv\u00e4gerskor som tagit \u00f6ver. Varje v\u00e5r som jag bes\u00f6kt Tyskland och M\u00fcnster g\u00f6r vi en nostalgiutf\u00e4rd till Folkeningheim (som nu hotas av st\u00e4ngning, pga de stora kostnader som en ny helrenovering av byggnaderna skulle kr\u00e4va) och ett torgbes\u00f6k. F\u00f6rutom den obligatoriska Matjeshering mit Br\u00f6tchen, handlar jag alltid ost och h\u00e4lsar till \u201dUrfadern\u201d fr\u00e5n \u201ddie rotharige Finnin\u201d.<\/p>\n

F\u00f6r min egen teologiska och personliga utveckling hade M\u00fcnstertiden en enorm betydelse. F\u00f6rutom att jag l\u00e4rde mig att obehindrat tala och l\u00e4sa tyska, hade jag f\u00f6rm\u00e5nen av att ha tillg\u00e5ng till b\u00e5de en katolsk och evangelisk fakultet. I den katolska gick jag p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och seminarier i pastoralteologi och sj\u00e4lav\u00e5rd. I den evangeliska gick jag p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och seminarier i Romarbrevet NT naturligtvis i GT. Jag anv\u00e4nde mig flitigt av seminariebiblioteket f\u00f6r att samla material till min pro graduavhandling om H\u00f6ga visan, likas\u00e5 huvudbiblioteket som just h\u00f6ll p\u00e5 att digitaliseras. Ett seminarium i Wissenschaftsteori och Theologi tyckte jag l\u00e4t intressant och lyckades tom prestera ett Schein med hj\u00e4lp av en tysk student som var mig behj\u00e4lplig med att g\u00f6ra bisats till huvudsats och tv\u00e4rtom. Jag ins\u00e5g snart att jag inte skulle kunna b\u00f6rja skriva p\u00e5 min gradu i M\u00fcnster. Det intensiva tyska spr\u00e5kbadet gjorde att alla eventuella andra spr\u00e5k f\u00f6rsvann, och svenska skulle blivit till svensktysk rappakalja, s\u00e5 jag n\u00f6jde mig med att kopiera kopi\u00f6st med tyskt material och skriva gradun i \u00c5bo. En finsk student Riitta, som l\u00e4ste Journalistik, hade v\u00e4ldigt roligt \u00e5t min talade tyska. Hon tyckte jag talade med tydlig finlandssvensk spr\u00e5kmelodi. Det n\u00e4rmaste jag kommit att bli tagen f\u00f6r inf\u00f6dd, var n\u00e4r de trodde att jag var fr\u00e5n Holland eller Ungern. Tiden i ESG blev v\u00e4ldigt avg\u00f6rande f\u00f6r mig.<\/p>\n

Med studentpr\u00e4sterna bes\u00f6kte vi DDR en par g\u00e5nger och tr\u00e4ffade studentpr\u00e4sterna d\u00e4r och deras studentf\u00f6rsamlingar. En hel del tysk teologisk litteratur var f\u00f6rbjuden i DDR, bl a Gollwitzer (som ju varit i rysk krigsf\u00e5ngenskap och skrivit m\u00e5nga bra b\u00f6cker ur ett fredsperspeketiv). Fritz och Clark packade sina bilar fulla med teologisk litteratur och oss ESG studenter och lyckades f\u00f6ra in alla b\u00f6cker de hade med sig till DDR-studentpr\u00e4stens stora gl\u00e4dje. P\u00e5 hemv\u00e4gen fr\u00e5n en av dessa DDR resor k\u00f6rde vi runt i Berlin i Fritz bil f\u00f6r att hitta nyheten Pizzeria. Till slut hittade vi den och \u00e5t v\u00e5ra f\u00f6rsta pizzabitar som vi kunde skryta med hemma i M\u00fcnster.<\/p>\n

P\u00e5 Institutum Judaicum Delitschianum i M\u00fcnster l\u00e4ste jag jiddisch f\u00f6r Herrn Zwi Sofer med en liten grupp studenter med udda intressen. Han f\u00f6rel\u00e4ste \u00e4ven om judisk folkloristik. Han organiserade en resa till Antwerpen, och med tv\u00e5 kleinbussar \u00e5kte vi iv\u00e4g Herrn Professsor Rengstorf med trevlig fru, och vi studenter. N\u00e4r vi kom till gr\u00e4nsen fr\u00e5gade gr\u00e4nspolisen bara om alla var tyskar (tyskarna kunde ju resa p\u00e5 sitt vanliga ID-kort) och jag min dummer gav mig till k\u00e4nna som icketysk. Jag hade inte t\u00e4nkt p\u00e5 att ta med passet. Jag sk\u00e4mdes som en hund. Vi blev ju f\u00f6rsenade ngn timme innan de hade f\u00e5tt kontakt me Stadtamt i M\u00fcnster och kunde verifiera att jag hade b\u00e5de pass och uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd i Tyskland. Herrn Professsor R var m\u00e4rkbart irriterad, men fru R var ju glad och trevlig som vanligt. De judiska kvarteren i Antwerpen ligger bakom huvudj\u00e4rnv\u00e4gsstation och vi var naturligtvis inbokade p\u00e5 ett judiskt hotell. Herrn Sofer sk\u00f6tte pratet p\u00e5 jiddisch. Vi bes\u00f6kte diamantsliperierna som fortfarande drivs av judiska yrkesm\u00e4n, tidningsredaktionen f\u00f6r den jiddishspr\u00e5kiga tidningen, och en judisk skola f\u00f6r l\u00e5gstadiet d\u00e4r vi flickor ombads knyta en schalett om h\u00e5ret. L\u00e4raren var en ung man i svart med de traditionella kindlockarna. \u00d6verhuvudtaget var den manliga kl\u00e4dseln i de judiska kvarteren den traditionella med l\u00e5ng svart rock, svart hatt och svarta byxor.<\/p>\n

Vid terminens slut bj\u00f6d Herrn Sofer hem oss till sig. Vi flickor fick i uppdrag att inhandla olika livsmedel fr\u00e5n Kosherbutiker i M\u00fcnster. P\u00e5 min lott blev det att inhandla s\u00f6tsaken Halva och sillfil\u00e9er, s\u00e5 jag k\u00e4nde mig riktigt p\u00e5 min mammas gata. N\u00e5gon form av Sill a la russ skulle jag v\u00e4l f\u00e5 till. Sj\u00e4lv stod Herr Sofer f\u00f6r Vodkan och saltgurka och honung. Sj\u00e4lv hade han en otrolig historia. Kommen fr\u00e5n enkla f\u00f6rh\u00e5llanden som en \u00f6steuropeisk jude studerade han i Wien i
\n\u00d6sterrike och bodde p\u00e5 studenthem. De rikare studenterna st\u00e4llde ut sina skor utanf\u00f6r d\u00f6rren f\u00f6r att st\u00e4derskan skulle putsa dem. Det gjorde aldrig Herr Sofer. St\u00e4derskan hade en son som hade n\u00e5gon form av \u00f6gonsjukdom och Herr Sofer hj\u00e4lpte henne att f\u00e5 kontakt med en judisk l\u00e4kare som opererade sonen, s\u00e5 han blev \u00e5terst\u00e4lld. N\u00e4r Hitler tagit makten och det blivit dags f\u00f6r Anschluss av \u00d6sterrike, hade st\u00e4derskans son uppsikt \u00f6ver huset d\u00e4r Herr Sofer bodde, men han angav honom aldrig f\u00f6r Nazisterna. Herr Sofer var yrkescellist och spelade i orkestern i Wien, n\u00e4r SS-soldaterna stod p\u00e5 vakt i konsertsalen. Han lyckades \u00e4ven undvika att f\u00e5 J inst\u00e4mplat i passet. Han emigrerade sedan till Israel. Tiden i Israel var en k\u00e4nslig fr\u00e5ga. Man skulle inte kritisera Israel f\u00f6r ockupationer och \u00f6vergrepp, absolut inte. Men han trivdes inte d\u00e4r, s\u00e5 p\u00e5 olika v\u00e4gar tog han sig tillbaka till Europa och Tyskland och hamnade i M\u00fcnster. Som jag uppfattade det tog Herrn Professor Rengstorf honom under sina vingars skugga p\u00e5 sitt institut d\u00e4r han levde och verkade n\u00e4r jag r\u00e5kade vara stipendiat i M\u00fcnster.<\/p>\n

Det skulle finnas hur mycket som helst att ber\u00e4tta. Hannu Salonoja har skrivit om resorna till Berlin och DDR som de utl\u00e4ndska studenterna bj\u00f6ds p\u00e5 f\u00f6r en symbolisk summa. Ischtarporten i original fr\u00e5n Babylon som finns i Pergamonmuseet i Berlin gjorde ett outpl\u00e5nligt intryck mig. Till sist: Har du m\u00f6jlighet att s\u00f6ka ett stipendium eller studera utomlands. G\u00f6r det! Har du m\u00f6jlighet att s\u00f6ka M\u00fcnsterstipendiet och har \u00e5tminstone rudiment\u00e4r skoltyska. G\u00f6r det! Har du
\ninte l\u00e4st tyska, se till att du g\u00f6r det!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hannu Salonoja (\u00e5rskurs 1969) och Ruth T\u00f6rnkvist (\u00e5rskurs 1970) studerade i M\u00fcnster med hj\u00e4lp av det sk. M\u00fcnsterstipendiet. B\u00e5da har skrivit om sina minnen fr\u00e5n den h\u00e4r l\u00e4rorika tiden och b\u00e5da texter publiceras nedan. Hannu Salonoja (M\u00fcnsterstipendiet 1973-74) Det var en tidig l\u00f6rdagsmorgon vid 9-tiden i slutet av oktober som jag befann mig i kvarteret […]<\/p>\n","protected":false},"author":94,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-264","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blogginlagg"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/264","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/users\/94"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=264"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/264\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":270,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/264\/revisions\/270"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=264"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=264"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/aboteologi-100\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=264"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}